Strandridarens öden och äventyr

Strandridaren lever!

2012-02-13T03:48:00.000-08:00

Det är nästan ett år sedan jag skrev i min blogg, Strandridarens blogg. Strandridaren är i högsta grad levande men har fått otroligt mycket mer att göra. Har ju blivit anställd.... Pastor i Halmstad. Och det är trevligt på alla sätt. Jag kanske ska publicera de trevligheterna. Speciellt NU när jag har köpt mig en ny dator som på flera sätt underlättar Datoranvändandet. Kanske är det det nya gränssnittet - Windwos 7 - som verkligen innehåller en mängd förbättringar. Eller är det att jag skarpt gillar mitt nya tangentbord. Maken till lättskrivet tangentbord får man leta efter.

När jag i åk 7 ville välja "maskinskrivning" istället för franska, protesterade mina föräldrar. Det var bra. Maskinskrivning har jag blivit tvungen att lära mig ändå. Med tre fingrar på var hand. Franska har jag haft en enorm nytta av. Så nu skriver jag tämligen obehindrat också franska.

Nog för denna gång. Nästa gång skall jag försöka vara lite mer spirituell. Men detta inlägg handlade bara om att visa att "strandridaren lever". En välsignad dag önskas eventeulla läsare!

2011-06-28T15:58:00.000-07:00

Här är nu golvet lagt i nya köket, äntligen!!!

På plats i Kongo-Kinshasa | Gothia Cup

2010-06-23T01:52:00.000-07:00

På plats i Kongo-Kinshasa | Gothia Cup

Jag bor och arbetar i en Loppmarknad, i Kinshasa.

2010-06-06T02:23:00.000-07:00

Som sagt, Jag bor och arbetar i ett hus som mer och mer liknar en loppmarknad. Svenska Missionskyrkan har sagt upp sitt hyresavtal (sedan 16 år) och jag har i "uppgift" att göra "oss" av med inkråmet. För en liten stunde sedan åkte frysboxen och ett bord + fem stolar ut genom verandadörrarna och porten. Igår försvann en luftkonditionering och några mindre stolar. Nästan alla uppläggningsfat o stora tallrikar är borta. Det börjar se "glest" ut. Om en vecka flyttar jag till kyrkans gästhem - då skall huset storstädas. En av de sista sakerna som lämnar är bredbandsuppkopplingen som är betald till junis slut... Jag hoppas vi kan flytta den fort - till gästhemmet.
Under tiden - eller snarare samtidigt - bedömer jag examensarbeten. DEt är fantastiskt! Afrikansk teologi "In the making". De flesta gör bra ifrån sig - några är helt ute och reser! Reser gör jag också, den 24e juni flyttar jag hem till Sverige och landar på den skönaste av dagar, Midsommarafton, i Skummeslöv. Sedan skall jag bli pastor i Halmstad och skriva fler böcker - hemifrån.

I fredags firades Sveriges Nationaldag på ambassaden i Kinshasa. God mat, bra öl och utmärkt fantastisk musik av Kinshasas, numera världsberömda, Symfoniorkester. Riktigt roligt var det. och festligt!

Loppmarknaden fortsätter med förnyad kraft på måndag men nu - om en liten stund - ska jag åka ner på gudstjänst i Internationella församlingen. Och sedan ska jag käka glass på NiceCream...

Er alla i Sverige önskar jag en god Svenska Flaggans dag! (Vad vi skall med Nationaldag till har jag aldrig insett). Nationaldagar handlar om självständighet, befrielse eller Regeringsförklaringar i nutid. Egentligen borde det vara en dag då man demonstrerade för ockuperade folk eller förtryckta dito. Som t.ex. för Enklaven Cabindas befrielse!! Gör det, engagera Er för att befria Cabinda från den Angolanska ockupationen!! Hej!

Det händer igen!!! (och igen och igen och igen.....)

2010-04-08T02:15:00.000-07:00

Jag blir så arg när jag ser hur "strävan efter vinst" till minsta möjliga "kostnad" driver människor till vansinniga handlingar. Återigen har flera människor dött på grund av andras snikenhet....

I Matadi kan man inte längre köpa ren Lampolja / Fotogen av de ackrediterade ELF-handlarna och bensinstationerna eftersom den insmugglade fotogenen som tillhandahålls av smugglare - Les Khaddaffi - är mycket billigare. Problemet är att den insmugglade fotogenen (från Nigeria) är denaturerad på grund av att den transporteras i gamla bensinfat. Det räcker att en liter fotogen blandas med en droppe bensin för att den skall förändras till sin karaktär och bli "explosiv" (på grund av bensinångorna). Så... när en mamma skall fylla på sin fotogenlykta - som redan är tänd - (redan i nying-scout lär man sig att INTE fylla på en brinnande lampa) - så förångas bensintillsatsen och tar eld med följd att även fotogenen exploderar. En mamma och ett fyraårigt tvillingpar dog av explosionen. Läkarna i Matadi försöker få stopp på hanteringen av "denaturerad" fotogen. Men istället smugglas den till Angola, via Soyo, och sen in över den 800 km långa gränslinje som är omöjlig att kontrollera....

Snikenhet... Girighet... kalla det vad man vill. Resultaten är förödande i detta fattiga (ett av världens rikaste vad gäller råvaror) land i centrala Afrika. Och det händer HELA TIDEN och på ALLA PLAN!

DDT och kampen mot malaria - av Lena Huldén | Klimat | svenska.yle.fi

2010-03-26T03:28:00.000-07:00

DDT och kampen mot malaria - av Lena Huldén | Klimat | svenska.yle.fi

FaceSpace istället för FaceBook

2010-03-10T23:22:00.000-08:00

I går kväll, efter dagen på UC-KIN i Kinshasa samt föreläsningsförberedelser och annat arbete loggade jag som vanligt in på FaceBook. Jag chattade med vännen Stiig i Danmark, med Aimée i Kongo och med några vänner i Sverige. Jag bytte några ord med Sharon och David i USA,människor som jag aldrig träffat IRL (In Real Life) men som jag blivit bekant med genom andra vänner på FaceBook. Det är på sitt sätt en fantastisk funktion i det moderna, datoriserade, samhället. Tillsammans med Peter i Washington diskuterade jag Om och Hur en "real Cyberchurch" skulle kunna fungera...

Det finns en likhet mellan Cyberspace och "Parallellvärlden" i den kongolesiska, för att inte säga centralafrikanska, folktron. För några år sedan, då folk i Västvärlden som allra mest spelade Second Life, hörde man talas om personer som levde sitt vanliga liv enbart för att överleva fysiskt. Sitt "Riktiga" liv levde de i Second Life. Där kunde man vara kung eller drottning över ett eget rike, chef över ett företag eller "vän" med tusental. Man kan gifta sig i Second Life och bjuda 1000 personer på bröllop medan man in Real Life kanske inte har någon enda vän.

I Kongos (och då talar jag om folkgruppen) värld är det skillnad på "dagvärld" och "nattvärld". Dagvärlden är den vi lever i medan solen är uppe. Här är folk arbetslösa, försöker finna pengar till barnens skolavgifter. Här är staten totalt korrumperad och allt är till salu. Här ramlar hus ner för sluttningarna för att de pengar som avsatts till förstärkningsarbeten istället har investerats i ett hotell eller en affärsbyggnad. Om inte av finans- eller näringsministern så av någon underhuggare.
I "nattvärlden" gäller Kongos traditionella lagar och hierarkier. Vem behöver flygplan eller bilar, när den som "har förmågan" kan förflytta sig vart han eller hon vill. Vem behöver jordisk rikedom när det räcker att offra en höna, eller en familjemedlem för att nå resultat och framgång också i dagvärlden. I nattvärlden tillhör man Kongo, här gäller andliga lagar. Här är man respekterad. Här kan en medveten 8-åring skaffa sig positioner som häxa, eller en 14-årig gatupojke ses som en vis man. Det finns de som LEVER i nattvärlden och som, i brist på mat och familjegemenskap sover sig igenom sin tid i dagvärlden. I nattvärlden finns andra sociala grupperingar och där är det traditionell vishet samt häxeri och magi som reglerar alla problem. Svårigheter i dagvärlden löses ofta i nattvärlden.
Intressant är att västerlänningar ofta kallar fenomenen i den kongolesiska parallellvärlden för vidskepelse. Man kan undra vad vi skall kalla livet i Cyberspace?

I vintras hörde jag två radiopratare i P4 Halland diskutera 2010-talet. Den stora frågan var vad som skulle vara karakteristiskt för 2010-talet. En av dem uttryckte sin förhoppning att 2010-talet skulle vara årtiondet då gemenskaper blev äkta och synliga. Med den ensamhet som finns i vårt samhälle behövs synliga mötesplatser. Ställen där folk kan knyta nya bekantskaper, skapa nya sociala nätverk. synas och VARA.

Den kristna gemenskapen kan erbjuda sådana mötesplatser. Det är dags att byta ut nattvärldens FaceBook mot dagvärldens FaceSpace. Kanske kan kyrkorna erbjuda icketvingande lösa sociala mötesplatser dit man kan gå för att se folk, träffa vänner, etablera kontakter, presentera folk för varandra. Ofta kanske vi tror oss redan vara, eller kunna erbjuda, den sortens gemenskap. Samtidigt konstaterar vi att de "trösklar" som vi så länge talat om fortfarande finns. Folk kommer inte till kyrkan av sig själva. Så nu gäller det att agera som i FaceBook: Presentera folk för varandra, föreslå vänner. Inbjuda till grupper av folk med gemensamma intressen.

Låt oss skapa FaceSpace för möten i "dagvärlden".

A Flying Sorcerer!! - En flygande "trollkarl" (Häxa är enligt antropologerna ett bättre ord)

2010-01-26T01:23:00.000-08:00

Alltså, en Flying Sorcerer... Det är snart påsk! Snart kommer de svenska små flickorna och pojkarna att traska runt med sina kvastar och korgar och samla upp godis (Eller sånt gör man kanske bara vid det importerade Halloween - nuförtiden). Men ingen av dem kommer "på riktigt" att flyga iväg på sin kvast till Blåkulla.

Häromdagen kom en trollkarl flygande i Kinshasa!! Den 17e januari passade det en trollkarl att "landa" på Patrice Lumumbas axlar. Lumumba memorial är en stor staty och den 17e januari hyllar man honom med kransar och minnesord. 1000-tals människor var samlade vid Lumumbas staty när plötsligt, från ingenstans, en naken man fanns sittande på hans axlar!! Hur kom han dit? Från ingenstans! Och naken!! Bland tusentals personer!!

Enligt "allmänt vetande" så flyger häxor - ack så vanliga i Kongos livsåskådning - osynliga, till o från de platser där de har att utföra sin illdåd mot samhället. Sannolikt, har man sagt mig, tog hans "energi" slut och han var tvungen att landa någonstans. Eftersom häxor är illa sedda så gäller det att finna en skyddad landningsplats! Lumumbas axlar kan kanske vara just en sådan plats, men inte den 17e januari, då tusentals människor samlats för att fira självständighetens första president.

Vad hände egentligen? Jag vet inte, men någon lyckades fånga honom på ett foto!

Trolldom tillhör verkligheten i Kongo. För oss västerlänningar kan det vara svårt att förstå på hur många olika sätt häxor utövar inflytande över kongolesens (våra vänners och anställdas) vardagsliv. Det är obegripligt att höra att ett barn dött på grund av någon misshällighet i familjen, klanen. Ändå händer det ofta.
Bara igår fick jag veta att flera av mina pastorskollegor alltid bär med sig en liten flaska flytande honung... Efter varje måltid med kollegor tar man sig en slurk. Varför? För att honungen har en speciell förmåga att omintetgöra förgiftning och häxeri-attacker från andra "kollegor".

Den amerikanske sociologen Howard S. Becker skriver i sin bok "Tricks of the Trade - How to think of your research while doing it" om hur man på olika sätt kan "förstå" det som händer i andra samhällen än det egna. Jag måste fördjupa mig i just det kapitlet. För jag förstår inte hur en naken manlig häxa kan landa på Lumubas axlar just den dag då tusentals är där fär att fira självständigheten, och kan se honom. Det är ett slags mysterium. Tolkningen är också ett mysterium. Dela det mysteriet med mig. Men bed samtidigt med mig att Jesus Kristus uppenbarar sig och Guds Rike med samma tydlighet... nu när vi går mot påsk. Världen behöver mer av Kristus och mindre av häxor och deras illvillighet! Må Gud välsigna din dag och tiden fram till påsk!

IRIN | In-depth | Cabinda | ANGOLA: Cabinda chronology - detailing the evolution of the Cabinda conflict

2010-01-12T01:54:00.000-08:00

IRIN | In-depth | Cabinda | ANGOLA: Cabinda chronology - detailing the evolution of the Cabinda conflict

Inget slut på eländet.... trots nytt decennium!!!

2010-01-08T13:07:00.000-08:00

Vi är tillbaka i Kinshasa! Det var intressant att notera att det (iklädd tunna byxor. skjorta och kavaj) är skönare att stiga ur planet i Kinshasa i 34 graders värme än i Köpenhamn där det var -9 grader. Men nu, några dagar senare när hettan är besvärande minns jug hur skönt det var att gå ut o hämta ved när det var +16 i Skummeslöv.

Nåväl, det nu skrivna har inget med "elände" att göra. Det är självvalt. Men här i Kinshasa, efter tre dagar på UC-KIN, är det redan 4 studenter som frågat om "inte någon av alla jag träffat har skickat med lite pengar till studenterna, eller till just mig....". Det är jobbigt i längen. Att ständigt veta att flera inte kan gå på sina kurser för att de inte kan betala terminsavgift. Idag kom Daniel... han är skyldig sina barns skola tio dollar (!!!) och KAN INTE skaka fram dem.

Vad gör man? Man skakar plånboken en gång till...

När tjänstemännen på ONATRA (statliga Flodbåtsföretaget) skulle få sina löner så betalades de ut på nyårsafton mellan kl 18 och 02!!! Bolaget resonerade som så: "De som inte har kommit vill väl inte ha sin decemberlön." Så de som inte var där fick ingen decemberlön. Och ovanpå det: DE som fått lön tog en av ONATRAS personalbussar för att inte behöva färdas i någon av alla livsfarliga taxibilar på Nyårsnatten. Bussen tog med dem i en "fälla" och alla i bussen rånades på lönepengar och sina mobiltelefoner!!! Och kunde inte varna dem som skulle åka med andra och tredje bussen! Så tre busslaster folk från ONATRA som just fått lön (visserligen bara halva lönen) rånades på vägen hem från lönekontoret. Vem rånades de av?? AV POLISEN!!! Ett gäng poliser hade gillrat en fälla i maskopi med busschaffisen. Visserligen åkte de fast efter tredje turen... men pengarna var borta.

Hundratusentals andra statsanställda har inte heller fått löner. Lärarna strejkar i Kimpese och vägrar undervisa om de inte får betalt. President KABILA säger: "Synd om dem, vill de inte jobba finns det andra som vill. De får några dagar på sig att sluta strejken - sedan sätter vi in polis eller militär. Strejk är inget giltigt "vapen" i Kongo."
Så vad gör de? DE forsätter att arbeta utan lön...

Samtidigt förbereder KABILA ett utvidgande av det enorma Kinesiska Utvecklingsprojekt som ska bygga "la Cité du Fleuve" (Stadskärnan vid Folden) - ett jätteområde med lyxbostäder, hotell, shoppingcentra och villor precis vid Kongofloden. Vem ska bo där?? Tja det blir väl alla kineser som är i Kongo och känner pengar på alla de mineraler, trä, diamanter, coltan, koppar, bly, och annat de kan smuggla ut ur Kongo.

Således, det är inget slut på eländet i detta sönderkorrumperade samhälle. Frågar man någon: "Hur är läget?" så finns det tre svar:
- Avec la vitesse du pays - med samma hastighet som landet....dvs så got som baklänges...
- Au taux du jour - som dagskursen. Dvs dagskursen på dollarn... som blir dyrare från dag till dag.
- Par la grâce de Dieu - Med Guds nåd går det... och det är det jag har att önska er alla inför detta nya år. Guds nåd över var och en av er...

Afrika är INTE fattigt....

2009-12-12T02:28:00.000-08:00

Häromdagen, under en diskussion i mitt favoritämne Kontextuell Teologi, sade en student: "Afrika är inte fattigt. Innan ni vita kom var vi inte fattiga. Vi hade våra byar, vår jord och våra traditioner... sen kom ni. Nu är samhället splittrat, den politiska elit NI installerat har ALLA tillgångar och befolkningen har ingenting. Men AFRIKA är inte fattigt....".
Det slog mig, eftersom jag erinrade mig den lilla, intressanta, boken Tiggarnas Strejk (av Aminata SOW FALL) att om Afrika /t.ex. Kongo/ vägrade att ta emot bistånd... och naturligtvis inte heller släppte till sina mineraler och sitt coltan och sin olja och sitt trä och sin odlingsbara mark (till kineserna)... så skulle Kongo vara mer i stånd att förhandla sina egna priser. Fast, med tanke på att den politiska eliten är lättköpt och bekväm av sig... Med tanke på att man då skulle behöva anstränga sig för att skapa fungerande infrastruktur... så är det ju lättare att bara säga "kom och ta", ni kan lägga pengarna idirekt i min plånbok. (eller på mitt franska bankkonto).

Så, vi fortsätter... i vår klass att diskutera hur man med små medel kan skriva och göra kontextuell teologi som är till nytta för HELA människan.
Låt mig ge ett exempel. Vi gör en syntes av kontextuell teologi (ALL teologi är för övrigt kontextuell)..., vi gör en syntes av Afrikansk rekonstruktionsteologi och några av Processteologins bärande ideer om människans ansvar som "medskapare". Vi åtar oss ansvaret för var sin pyttelilla del av skapelsen och vi genomför mini-microprojekt i avsikt att genom våra konkreta handlingar informera och inspirera folk i vår omgivning om vårt lokala miljöansvar.... Så var uppgiften för två veckor sedan: Igår var det RAPPORT!!

Student 1: Jag har grävt ett hål som är 1 m i diameter och 1,5 meter djupt i en hörna av tomten. Mina barn gillar mangos. Förr slängde de skal och kärnor var som helst. Det kom mycket flugor. NU kastas ALLT organiskt skräp i hålet. Flugorna stör inte längre... när hålet är fullt skall vi plantera en bananplanta! En av mina grannar har tagit efter!!
Student 2: (Gick och hämtade en kort kvast som han gömt i klassrummet o satte sig vid lärarens bord) Mina vänner, jag vet inte om ni noterat att detta är det renaste klassrummet i den här byggnaden. Jag har själv köpt kvasten och städar varje morgon kl. 0730 salen så att vi ska kunna visa alla, på detta (lilla) universitet att vi är måna om UC-KIN och måna om renlighet runt oss. Inga spindelnät, inget damm, inga sandhögar (annars legio i en sal på marken i centralafrika) ... hans korta speech applåderades.
Student 3. Det är regntid. I vårt kvarter är det ofta översvämning. Jag och mina två äldsta söner har grävt en kanal som dränerar bort mitt och två av mina grannars vattensamlingar. På så sätt blir det färre vattensamlingar, färre mygg som ger malaria och vi förbättrar - lokalt- hälsotillståndet. (Kanon)
Student 4. I mitt kvarter finns jag i en ledningsgrupp. Vi har köpt en megafon. Varje morgon väcker vi alla 20 husägarna och alla städar sin gård och plockar upp papper och skräp för att göra rent och snyggt. Vi komposterar allt organiskt material och det andra kör vi bort. Nu har vi gjort det i två veckor och skillnaden är ENORM: I Veckan gjorde en TV-kanal ett litet inslag om vårt "renhållningsprojekt". ... Fler kommer att ta efter....
Student 5. Där jag bor är det mesta faktiskt bra. Så, eftersom jag ofta är i centrum, har jag gjort det till min uppgift att tala om för folk som kastar papper och plastpåsar (som innehåller 0,5 l kallt vatten och urdruckna kastas var som helst) att de INTE skall kasta plast var som helst. När marken blir full av plastpåsar, som den är i centrum, så dräneras inte vattnet bort utan skapar erosion och problem. De flesta lyssnar, tackar för informationen och tar upp sin påse. Och lägger den i en soptunna. Jag har pratat med 23 personer på två veckor.....

Det är 22 studenter i klassen,. ALLA hade gjort något.. Vårt minimikroprojekt (utan finansiering) fortsätter och meddelst mun-mot-mun-metoden och det goda exemplets kraft har vi kanske satt igång en folkrörelse!
Gud är god! Teologi är nyttigt! och jag gillar att vara "visiting professor".... lev väl i luciatid!

Vi firar lucia på Svenska Ambassaden i Kinshasa den 14e dec. kl 18.30

Författare ... är det något man är eller något man blir?

2009-11-22T14:20:00.000-08:00

Frågan är inte oväsentlig. Jag har just skrivit klart min andra roman. Den första, "Havsslättens folk", som skrevs med "fantasy-stuk" och handlade om en möjlig kamp mellan invånarna i Boo Stad och Lahoom, kom till som svar på ett behov. Behovet att få unga människor att läsa en hel bok. En bok där de själva är aktörer - om än i fantasydräkt - i sin egen miljö. Den boken går bara att köpa i Laholms Bokhandel och den är INTE slutsåld. Ekonomiskt sett är den nästan betald...
Den nyligen färdigskrivna "Diamanten" är mycket mer nära och väldigt mycket mer nutida. Jag "känner" för den. De som har läst denna första, kåserande, roman om den något specielle författaren Sune Carlberg, tycker att den är kul. Så, jag har skickat den till Bonniers Förlag för att, kanske för mig själv, få den "betygssatt". Om de inte gillar den så kanske den kommer ut i pocket på Strandridaren Förlag och jag blir resande i böcker. Då hägrar "Bokmässan" ... kanske. Det kanske kostar för mycket?
Nu har jag just börjat på, skrivit första kapitlet på bok nr två om Sune Carlberg. Även denna gång handlar den i mångt och mycket om Afrika....
Så... när jag sätter mig vid datorn så rinner det bara till. Det är bara att skriva. Ångesten delar jag med mig av. Den "Ångest" som handlar om vad nästa sida skall handla om, vart äventyret skall ta vägen. När jag börjar har jag ingen aning om hur det skall sluta. Berättelsen föder sig själv i en långt utdragen process. Kanske är det förmätet att kalla sig "författare" när det enda jag skriver är sådant som poppar upp i mitt huvud och spinns samman till en berättelse vars primära syfte är att roa, men vars sekundära syfte är att dela en slags erfarenhet och tankar kring denna erfarenhet. Eller, det kanske är den första avsikten... Det återstår att se. Som jag upplever det just nu... är allt skrivandet summan av ett försök att vara, skriva, underhållande.

Fast, jag skriver också en massa föreläsningar, en massa lösa texter som används i undervisningen, och en massa predikningar. I stort sett är jag en skrivande och talande person. Och i förlängningen... Kan man leva på det? Jag har planer på flera böcker, såväl fiktion som t.ex. populär-teologi. Jag kanske skall kalla mig författare.... eller är det något man blir kallad? Eller, rent av, kallad till?

Vikten av strömstyrka ...

2009-10-15T13:02:00.000-07:00

Ikväll har vi elström i vårt hus i Kinshasa. Anne - som är i Sverige för att fira sin fars födelsedag - berättade att strömmen gick i Skummeslöv, under natten. När strömmen går hemma så går det från "prima" ljus till inget ljus. När strömmen sedan kommer tillbaka, så är det "prima" igen. Så ÄR det INTE i KINSHASA.

Här går strömmen snabbt. POFF!! så är den borta... sen börjar det flimra nånstans... det knäpper kanske till i skrivaren, radion går igång (men inga lampor). Sen kommer det lite till... lågwattslampan i vardagsrummet börjar blinka. I arbetsrummet, med dess ljuskronor, är det fortfarande svart som natten trots att de är "tända". Datorskärmen är det enda ljus jag sitter med nu... Ingen lampa lyser så starkt att jag kan läsa boken jag just börjat på utan att få ont i ögonen. Radion inställd på RFI (Radio France International) funkar. Lysrören som sitter på muren i "trädgården" lyser så att tjuvar inte ska göra sig besvär... Nattvakten och hunden Mique ser dem. Men inne... svagströms-el som räcker till Dator, bredbandsmodem o radio. Inte illa. (Frysen o kylen kan vi glömma... de går igång i natt när några fler Volt o Ampere fyller ledningarna..... Och detta i Kinshasa! 6 km till världens näst största flod med flera kraftverk!

LAMAN i Kinshasa 2009

2009-10-01T13:20:00.000-07:00

Rätt vad det var bara fanns den där, i högerfilen av Boulevard du 30 juin i centrala Kinshasa. Fram med telefonen (tur att jag har en kamera-dito med 3.2 megapixel.). I bakgrunden ONATRAs höga hyreshus för fartygsanställda.
Man kanske ska fråga sig om det verkligen handlar om Karl Edward LAMAN. Jag frågade några vänner vad ordet "laman" betyder. Det finns inte på Lingalla, Kituba, Kikongo eller franska. Kanske har npgon haft den goda smaken att uppkalla sin VW-taxi efter en av tidernas främsta kongo-lingvister.

Kongo Kalle o slaktbänken

2009-09-19T15:01:00.000-07:00

Så, nu kan jag snart kalla mig "slaktare" också.... Anne kom hem från sin "resa söderut" med två nyskjutna antiloper. De var grovstyckade (delade) och stoppade i en plastsäck. Bara att plocka upp och "finstycka". Således har vi nu (i frysen) 4 "skinkor", 4 bogar, några paket "revben" och 2 "antilopsadel", samt därtill några fina bitar antilopfilé.

Dagen efter anlände vår elektriker, tata NGANGOU, med en griskulting på 19 kilo som Anne hade "beställt". Den var inte styckad men väl urtagen. Fram med kniven o macheten igen. SÅ nu har vi dessutom 2 riktiga skinkor, 2 bitar framlägg (?), kotlettrad (inklusive filé) och karré + en bra laddning "större" o "Mindre" revben. Efteråt kollade jag i "Vår Kokbok" om jag gjort någorlunda rätt - och det hade jag. Jag tillämpar metoden "anatomisk styckning" och det blir rätt bra. Sen gick strömmen.... men frysen är igång nu och det mesta är stenhårt. Det får ligga ett tag sedan kan vi börja laga mat!!
Bilderna finns på Facebook....

Back in Town

2009-09-11T13:39:00.000-07:00

Så, nu trampar jag åter Kinshasas asfalt. Efter en låååång flygresa som inte blev kortare av att vi skulle till Luanda (Angola) och vända och där fick "cirkulera i luften en timme (!!!!!) för att presidenten skulle få landa i fred.... First impressions???? 1. Vännerna i Fredagsklubben var där!!! ALLA. (som Matthieu sa: När "presidenten kommer tillbaka så är man där!!"). 2. Varmt! Och idag fredag har det varit ännu varmare - snart kommer regnen!!

Fredag: Började med att konstatera att jag glömt en sladd till skärmen till stordatorn som jag tagit med hit! Shit! (Fann ingen nere i stan). 2. Betalade TV-abonnemanget så att vi ska kunna se en massa TV - när vi nu ska göra det?? Antingen har vi ingen ström eller så finns det annat att göra. 3. Var tvungen att skaffa ett nytt telefonkort (och nummer) eftersom jag inte använt Kongokortet på 90 dagar har det satts i "karantän" och blivit obrukbart, Mitt nya är +243 990 213 544 (om någon känner för att sms:a. 4. Fredagsklubben återuppstod efter 3 månaders vila. Två chaffisar och jag o hustrun gick o tog en öl i La Grande Marmite och där talades om Alberts bröllop och om Kyrkans Synod och om allt annat som hänt under sommaren..... Sen gick Anne och jag o la oss kl 18.30 eftersom det ändå inte fanns nån elektricitet.... o huset var alldeles mörkt. Men jag vaknade kl 21 när den kom tillbaka.... o sitter nu här o skriver. Punkt!

Svenskar och Afrika.....

2009-09-03T15:34:00.000-07:00

Intressant det där med SvT och Namibia..... och lika intressanta är "folks" reaktioner. 1. Lönen till statisterna i byn.... "Fem dollar om dagen, inte kan man bygga en framtid på det" var det någon som sade i radio (eller var det nu var). Så ondgör sig media över att SvT bara betalade ut 5 dollar om dagen. Nedre gränsen för "fattigdom" går vid 2 dollar om dagen. De som bara har 1 dollar om dagen lever i extrem fattigdom. Jag har flera vänner i KInshasa som INTE tjänar fem dollar om dagen... utan mindre. Jag tycker inte att det är bra men det är inte illa alls. 2. DEt var en reporter som frågade "om de har något kvar efter tre månader".... Säg mig, om en fattig person i Sverige får chansen att göra ett "snabbjobb", vara statist eller så. Hur mycket pengar tror ni att den personen har kvar efter tre månader? SVAR: Inte ett öre. Så varför är det så illa att SvT "bara" betalar ut ca 150 USD på en månad?? Pastorerna i Kongo tjänar ca 60 USD på en månad. Poliserna i KInshasa har 20 USD per månad.... i lön!!
Alltså - diskussionen om SvTs inspelning i Namibia.... och de "ersättningar" som betalats ut är en pseudodiskussion.......

Sommar i Sverige

2009-08-28T05:04:00.000-07:00

Fredag eftermiddag. Dottern har just klarat teoriprovet för körkort! (GRATTIS!!!). Jag har pratat med hyresvärden om den lokal i vilken jag haft mitt - nu nedlagda - Internet o Spelcafé. Nu ska jag ut o lasta en kajak på taket och fara ner till Skanör o hälsa på morsan och senaste tillskottet i familjen: Systersonsbarnets nyfödde... det placerar mig i morfarsgenerationen. Lille Viktor, 51 cm och 1800 gram!! FAderns bröder undrar om han ser ut som en ål?

Anne är i Kinshasa, Dottern är inflyttad på Båstad Privata och jag skall snart packa Kongokofferten igen. Men innan dess... på söndag predika över "Friheten i Kristus". Nog förefaller denna frihet rikare om man, som jag, börjar uppskatta Processteologins pågående skapelsetanke" än om man sitter insnärjd i "Kyrkans" (det finns många olika kyrkor) reglemente och den krstina församlingens olika oskrivna regler och måsten. Jag skall fundera på det. Kasnke att jag lägger ut predikan .... kanske.

Så nu, till alla som gett upp hoppet på fortsättning på Strandridarens blogg. Det kommer mer! Och det kommer snart! Lev Livet i Guds gläje!!

Ölands Djurpark med barnen.....

2009-07-10T05:42:00.000-07:00

Sommarsemester i Sverige!! Det är härligt. Således - efter att "Kusinen Justus" konfirmerats på Klintagården - for vi till Ölands Djurpark med två, nästan vuxna, barn: Gabriel (22) och Titti (18). Det var jättekul. Förnuftiga kommentarer; diskussioner om apornas beteende; om varför ormar ser ut som de gör och om att det nog inte är "så kul" att stå öga mot öga med en get när man är fem år gammal, men helt OK när man är 18. Men... visst är berg-o-dalbanan överreklamerad!

Nu hemma i kallt Skummeslöv. Kajakerna väntar på havet och havet på dem... så nästa vecka SKA jag paddla OCH spela golf!

Diverse... KONGONEWS

2009-06-07T23:31:00.001-07:00

Senast var i april och nu är det juni! Två månader som rusat förbi... Man kan kalla detta för ett "rekapitulationsinlägg".

SPRÅK: Under det gångna "året" i Kinshasa har jag haft tre arbetsspråk. Svenska - i förhållande till företaget och alla kontakter i Sverige. Engelska - i förhållande till den Internationella församling jag arbetat i under styvt nio månader. Och Franska - vid Universitetet (UC-KIN) och i förhållande till kyrkan CEC. Häromdagen gjorde jag följande konstaterande: På franska kan man tala länge och med tjusiga ord utan att egentligen säga någonting. Engelska är ett smidigt språk med smidiga ord, begrepp och uttryck. Svenska är ett kompakt och funktionellt språk. Svenska är vad det är utan krusiduller.

PENGAR: I Kongo Kinshasa används två valutor, US Dollar och FC Francs Congolais. Kongofrancsen kan vara hur svarta, tejpade och slitna som helst. Så länge man ser valören är de helt OK. Är de riktigt skitiga och slitna kallas de för "les victims de la guerre" - Krigsoffer. DE fungerar i alla lägen. Med dollarsedal är det tvärtom. Den minsta rispa i pappret och sedeln accepteras inte. Lite smutsig kan den vara men absolut inte skadad på något sätt. Har man skadade sedlar så får man lägga dem i kollekten eller betala i större matbutiker. En-dollarsedlar fungerar inte alls. De accepteras helt enkelt inte. Alla tror att de är förfalskade.

FÖRFALSKNING: Allt förfalskas i Kinshasa. Dollar: Det finns bedragare som lurar mindre vetande genom att tipsa dem om vissa pulver som man kan köpa på apoteket för ca 200 dollar. Pulvret löses i vatten och sedan lägger man i bitar av ett speciellt papper. Man rör runt ett tag och fiskar upp pappren. När de har torkat så finns där kanske en tre fyra fem-dollarsedlar. Men, om du satsar "lite till", kanske 500 dollar. Så kan man höja koncentrationen och då kan man få fram STORA sedlar. Så folk läter sig luras och satsar både en och två gånger, för att i slutänden ha köpt 20 dollar för 500 dollar. Bedragaren smiter. Coca Cola: Ingen vet om det man köper i en flaska är det som etiketten anger. Ibästa fall är det Vatten, karamellfräg o lite mörk honung. Wisky i stan är alltid hemmagjord! Vare sig det står Ballantines eller Mac...nånting. ALLTID. Innehållet i den "importerade" eller "direkt från Ambassad-shopen"-flaskan är ALLTID hemmagjord mix. Kläder: ALLA märken går att köpa och alla är förfalskade. Bildelar: Original TOYOTA (eller vilket märke som helst) är ALDRIG original TOYOTA. I stort finns det tre prisnivåer på reservdelar. Låt oss ta bromsklotsar eller stötdämpare som ex. Det finns bromsklossar till min RAV 4 i tre prislägen. De billigaste kommer från Kina. De är gjorda av smör och tar slut på två veckor. Nästa nivå kommer från Nigeria och håller kanske i två månader. De dyraste kommer nog från Japan. Men de är definit av! 3e sortering. De håller längst men ligger inte i klass med samma reservdel i Sverige och kostar dubbelt så mycket.

KVITTON: Skicka någon att betala något och Du får med säkerhet ett kvitto på att det kostade precis så mycket som de pengar du skickade med. Ingen växel, aldrig! Ombudet ser till att det kostar precis så mycket. Eventuellt genom att ge "kvittoskrivaren" 10-20 % av överbeloppet. Ex. Min bil behöver tankas. Jag vet att det går i ca 40 liter = 32.000 FC = 41,5 USD. Jag får kvitto på att det gick i 48,75 liter = 39000 FC = 50 USD. jag VET att det inte gick i 48 liter eftersom jag för bilbok, VET vad bilen konsumerar och VET hurmycket som går i tanken. Men min chaffis har kvitto på att alla 50 dollar gick åt. Vad göra? Ingen aning.

VÄDRET: Nu är det äntligen torr-period. Det är svalt på morgnar och kvällar. Man kan köra bil utan luftkonditionering och himlen är för dert mesta grå. Det regnar aldrig. Å andra sidan blir det aldrig 38 grader olidligt varmt. Det är nu folk börjar odla grönsaker. Det växer så det sprutar!

SEMESTER: Nu har jag packat!! Om tre timmar checkas bagaget in och ikväll far vi till Sverige! Yippee!!!!

Skärtorsdagskväll i Yolo

2009-04-10T01:13:00.000-07:00

Pastor KAVENA sade att gudstjänsten skulle börja kl 17.30. Vi körde hemifrån 1615. Gott om tid, tyckte jag, om man ska till en kyrka som ligger 15 km bort. När vi kommit halvvägs, efter 30 minuter i bilköer kom vi fram till den helt översvämmade Victoire-rondellen. "Vi kommer inte igenom", sade Albert (min chaffis), vände bilen och körde ner genom stan tillsammans med 1000 andra bilar. Kl 1730 var vi framme vid YOLO.
KAVENA lät oss sitta några minuter utanför kyrkan i ljusblå plaststolar. Några kom o hälsade. Sedan kom "Protokollet" (en dam som tar emot gäster) pch ledde in oss till våra platser. Jag blev placerad i en stor, hög, rödmålad trästol med stoppad sits. Alla andra satt på lägre plaststolar. "Det är profetens stol" sade KAVENA. "Om man inte är profet räcker det att man är predikant."

Skärtorsdagens kvällsgudstjänst började med kilombosång. Det bästa med kilombo är att de sjunger utan förstärkning. Bra, härligt och utan knastret från dåliga micar eller högtalare. När det blev ungdomskörens tur öste de på så att konerna i de redan spruckna högtalarna fladdrade, körledaren sjöng falskt och ... jag hade hellre lyssnat på kilombon.

Men, 131 personer firade en härlig kvällsgudstjänst i en stadsdelskyrka i KInshasa. En kyrka med jordgolv; byggd, eller snarare anlagd, mellan två fastigheter i den sanka stadsdelen YOLO. Plåttak från vars reglar hängde Halloween-pappers-klipp-figurer: Orange papperspumpor och vita pappersspöken.... kanske såg man dem som änglar....
Kanske Gud i sin himmel med glädje ser till 131 hängivna gudstjänstfirare som sjunger falskt i en kyrka med jordgolv....

Jag frågade KAVENA varför bara 81 deltog i nattvarden. "Ahh, i vår kyrka finns det flera som lever i polygama äktenskap, de går inte till nattvarden. Och de som inte är döpta tar inte heller... Men de kommer, oh yesss de kommer. Rådgivning, samtal, börn och förbön... många är på väg in i församlingen. Vi växer min vän, vi växer. Om några år är vi 500. Idag är vi 250.

Evangeliska samfundet i Kongo, vår systerkyrka, Nr 23 av de 64 samfund som tillhör paraplyorgansiationen Kristi Kyrka i Kongo, har ingen affisch i sin vestibul med devisen "Vi Vill Växa"... Den växer ändå genom att med oerhört små medel bry sig om människorna i sin omedelbara närhet. "Vad kan vi göra för gatubarnen?, vad gör vi med ensamma tonårsmammor? Hur tar vi hand om fattiga sjuka? Vad gör vi för änklingar som förlorat sina fruar? är några av de frågor pastor KAVENA och församlingens styrelse ställer sig... och ber över. Och församlingen växer så det knakar.... också under påskhelgen

Lördagskväll i Kinshasa

2009-03-07T08:51:00.000-08:00

Lördagskväll, klockan är 8 och dottern förbereder sig för födelsedagsfest på en restaurang nere i Kinshasa-centrum. Hustrun o jag lämnar henne hos en kompis och sedan kör vi o hittar nånstans att äta. Kinshasas lördagskvällar är som alla andra. En massa klubbar och restauranger är öppna. Folk strömmar in och ut...fast, det som strömmar just nu år ett skyfall som vi längtat efter i tre dagar!! Temperaturen har varit uppe o snokat på 36-gradersstrecket och det är VARMT! Med vår luftfuktighet så är det svettvarmt och två meter efter att man lämnat ytterdörren porlar svetten innanför skjortan.

- Uj, nu gick spänningsregulatorn igång - elen är varierande så för att skydda datorer och annan känslig utrustning måste vi ha en spänningsreglerare (med batteri som ger ström i 10 minuter så man hinner spara) som ser till att vi har mellan 220 och 240 volt, annars skulle det slå mellan 180 och 300. Vårt förra bredbandsmodem brann upp en dag när 60 wattslamporna lyste som strålkastare. ... som sagt, regnet strömmar och det blixtrar rejät. Då står folk o trycker vid varje möjligt takutsprång, bensinstationerna fylls av folk som vill ha skydd och överallt ser man människor som vill ha tak över huvudet. Som väl är blåser det inte när det regnar utan de tunga dropparna faller i stort sett rakt ner. Jag tror att de är dubbelt så stora som i Sverige - nåt meteorologiskt fenomen.

Det är en månad sedan jag skrev så det här kan bli långt. Vad har hänt? Det viktigaste hände igår!!!! Min plåtkoffert med teologiböcker från Sverige kom hit igår!!! 6 månader tog det att frakta en 50 kilos låda med böcker o lite annat från Sverige och hit. Men jag skall vara glad. Företrädaren hade en låda som tog 1,5 år!! Nåväl, jag har ordnat mina böcker i afrikansk teologi, ekumenik och annat och är redo att undervisa. Nåväl, det har jag redan gjort i 5 månader. Men visst hjälper det med litteratur.... och inte bara Wikipedia eller övrigt Internet som källa (även om det är fantastiskt att det funkar).

Så nu sitter jag här med ett glas Primus (lokalt öl) och en ostmacka (fransk ost på kongolesiskt bröd) och skriver blogg på svenska. Världen är underbar. Vi har det gott. Alla mår bra. Dottern ska på fest i regnet och hustrun och jag skall gå ut o äta! Pling!

KOKA IHOP..... om en matsida

2009-02-04T02:08:00.000-08:00

Inatt, dvs natten till idag, satt jag o kollade efter ett recept på "Sockerrörsråtta". Jag hittade inget. Så jag gick in på www.kokaihop.se (en riktigt trevlig receptsajt) och skapade en identitet: Kalle Kin och lade in 2 recept på "Gryta på sockerrörsråtta med maniok och friterad plantaine" samt "Liboke - fisk i bladpaket". Vidare skrev jag i sajtens Forum och frågade varför inte ens "AFRIKA" finns med som ursprungskontinent för rätter, när t.ex. Indien, Thailand, Grekland finns med som specifika länder?

I morse hade jag fått flera kommentarer!! bland annat ett från en dam i Ljungby som undrar "vad det är för töntiga recept?". Detta besvarades med synpunkten att sannolikt 95% av världens befolkning tycker att "Lingon-sill" eller "Blodkorv" är knepigare rätter än t.ex. sockerörrsråtta. Så, för er som vurmar för Afrikansk mat: Lammgryta med couscous.... osv... Skapa en identitet på www.kokaihop.se och låt oss slå ett slag för det "afrikanska köket".
(Ikväll blir det pasta med köttfärssås!) :)

"Högskolestudier" - rättighet eller möjlighet?

2009-02-04T01:38:00.000-08:00

För en timme sedan hade jag det "lyxigt". Satt i soffan med en Espresso, några citronkex och en Svenska Dagbladet från 30 januari. En av artiklarna handlar om att svenska studenter(humaniora o samhällsvet) bara får ca 4 timmar lärarledd undervisning i veckan. Resten av tiden (36 timmar) måste de "studera på egen hand". På det universitet där jag arbetar har jag ca 30 timmar undervisning på en 5-p kurs. Kursen varar 15 veckor. Studenterna läser många kurser samtidigt. De har fulla dagar och ca 30 timmar lärarhandledd undervisning i veckan.
Men... och det är nu det stora "men-et" kommer. I Sverige finns mängder av Universitets- o högskolebibliotek. seminariebibliotek, fakultets- och institutionsbibliotek. I Sverige finns höghastighetsInternet på korridorer, i studiesalar och i hem. Det finns alla möjligheter i världen att göra något av sina 36 timmar "självstudier".
Mina studenter får lita till sina anteckningar + det underviningskompendium jag ger dem (dvs Mina anteckningar i utskriven form). Universitetet har INTE Internet. Jag kräver att de skall läsa 500 s text på en 5-p kurs, mina lärarkollegor säger att "det är för mycket, de läser bara dina anteckningar!". Jag säger - det struntar jag i för på MIN kurs är litteraturen = Mina anteckningar + 500 sidor litteratur. (Det är svårt att finna 500 s relevant litteratur i biblioteket. De flesta böcker är på engelska och tryckta före 1970. )

Hur skall annars Afrikanska studenter kunna söka sig till europeiska fakulteter??? När kunskapsnivån efter 5 års "universitetsstudier" (utan tillgång till Internet o bra litteratur) motsvarar "baskurs".
Så, hellre 4 timmar lärarledd utbildning i en fri och öppen (gratis o tillgänglig för alla) högskola + 36 timmar självstudier - ÄN - 30 timmar i veckan lärarlett, men utan bibliotek och Internet och där man kommer in för att man har råd att betala. Och där det inte finns utrustning ens för 10 timmar självstudier....

Högskolestudier - är det en rättighet eller en möjlighet??

Vad händer? Händer det något? Var?

2009-01-26T23:44:00.000-08:00

Samma frågor som mest hela tiden. Jag tror inte att "det händer" mer här än på andra platser i världen. Möjligen funderar folk i Kinshasa på om dert VERKLIGEN är så att Laurent NKUNDA har blivit arresterad i Rwanda, eller om det bara är ett rykte. Ett rykte som har till avsikt att "lugna" Väst. För, eftersom ingen har SETT att det har hänt, eftersom Kongolesisk TV inte har visat att NKUNDA verkligen är arresterad och eftersom det sägs att det var Rwanda som arresterade honom, så handlar diskussionen här om: "Varför i hela världen skulle någon från Rwanda (läs Nkunda) med all den makt han har, låta sig arresteras av Rwandas armé.... Dummare saker har sällan hörts. Således... händer det något? Inte vad vi vet. Och om det händer... inte är det här.
Annars är det som som vanligt i Kinshasa. Alla är sura på kineserna som lägger under sig allt större delar av "Marknaden". Visst har kineserna skrivit på att man "Inte skall ägna sig åt le petit marché (dvs marknadsstånd mm), liväl finns det numera kinesiska damer om säljer äpplen, jordnötter, tvål, beigneer och bananer. Man ser dem överallt.
Dollarn stiger i pris - dvs FC försvagas. När jag kom hit i september kostade en dollar 550 FC idag kostar den 705 ... ett tag, för någon vecka sedan var den uppe och panikvände vid 1000 FC. Men regeringen gjorde en insats...
Vädret är som det är. Igår var det 100 grader varmt (bara 36 men stekhett o inga moln). Idag är det bara 31 och moln och på Danmarks Väder (DMI) har jag sett att det blir mer regn under veckan... och att det blir kallare i Danmark o i Sverige på fredag. Kanske snö... Oh, det vore skönt bara med lite frost....ett par timmar. Ha det!

Rosa Bussarna: Afrika X-treme!

2009-01-17T02:11:00.000-08:00

Sedan några dagar är jag tillbaka i Kinshasa efter ett två veckor långt äventyr med Rosa Bussarna (RB). "Inhyrd" som tolk under Kongodelen av RBs Africa Extreme! Två veckor av lera, vattenhål, fantastiska människor (turister?), knepiga frågor av byinvånare: Varifrån kommer de? Vart är de på väg? Vad är syftet med deras resa?

Det är inte lätt att förklara för människor som inte riktigt har kläm på vad en "turist" är att RosaBussarnas deltagare ser själva resandet som målet, att slutstationen inte är "Mål" utan just bara slutstation och att de kommit för att uppleva Afrika. Varför vill man uppleva 14 dar på en lerig savann, när man kan åka till stora fina städer, eller till stränder vid varma hav?

Frågor från Bybor som trodde att "vi" var sydafrikanska terrorister som spionerade, eller från Bychefer som undrade varför folk använde deras små åkrar som toalett. Möten med Ninjas i Mindoulitrakten som blev "idolfotograferade" och inte avkrävde oss mutor eller mat.

Flera kongoleser sade att det var första gången de såg en "vit använda spade och hacka". Några trodde inte att vi "kunde" arbeta så. När jag frågade hur de tror att vi gjorde när vi byggde våra egna vägar eller anlade våra egna åkrar föreföll frågan för den tillfrågade, korkad. Ni har ju maskiner!

Två veckor av ständiga kulturkrockar, intressanta möten, regn och solsken och några smärre "Under". Som när ett lager i Scania-motorn lade av och det visade sig att vännen Robert i Luozi hade just sådana i reserv!!! Hur stor är sannolikheten att det finns reservdelar till en gammal Scania-motor i centrala Afrika och att delen kan levereras på sex timmar! ???
Eftersom jag tillhör dem som tror att Vår Fader i himlen ständigt vakar över sin skapelse och över alla människor så är det inte främmande för mig att små under sker i vardagen. Vi såg prov på det.

Sista baaten till Brazzaville!!!

2008-12-27T02:14:00.000-08:00

Saa nu sitter jag haer med Matthieu. Paa ett Cybercafé i Brazzaville. Tangentbord paa franska kraever viss oevning. Framfoer allt foer att aa och oe och ae fattas och foer att "a" sitter paa fel staelle. Saaledes tvingas svenskar laesa paa annat sätt. WOW jag fann "trema" som gör ö och ä möjliga.
Vi är här för att paa maandag flyga till Dolisie och sedan aaka bil ca éàà km norrut ,mot gränsen till Gabon där vi möter Rosa Bussarna paa deras tour "Africa Extreme". Matt o jag ska jobba som tolkar o guider hela vägen till gränsen till Angola. Det blir aarets äventyrsresa och rapport kommer senare paa den här sidan:. Nu ska jag gaa ut i den lilla trevliga staden Brazzaville och köpa en "lokal telefon" saa att jag kan ringa hustrun i Kinshasa. Alla läsare önskas Ett Gott Nytt Aar och vi hoppas paa FRED och FRID för ALLA. Ocksaa i Kongo;

2008-12-21T21:46:00.000-08:00

“Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det. Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten. (Matt 2:13b-14)

Det är inte lätt att veta, eller föreställa sig, hur många människor som under denna julhelg kommer att fly över olika gränser. Bara här i Kongo, sedan september, är ytterligare 250.000 ”på väg” någon annanstans. ”På flykt undan kriget” säger man. Men i år går våra tankar speciellt till dem som en gång flydde från krig och hot om våld eller tvångsrekrytering och som nu ”skickas tillbaka hem till Kongo” av Migrationsverket i Sverige.
”Hemma” är det byn i östra Kongo där alla husen plundrades och brändes och din fru dödades för att hon inte ville, eller kunde, tala om var du fanns? ”Hemma” är det där din son försvann för sju år sedan, och du nu inte har någon aning om huruvida han, nu 13 år gammal, lever eller är död?
Eller är ”hemma” detsamma som Kinshasa där den Internationella Flygplatsen ligger, dit Sveriges återsända flyktingar kommer med 50 dollar i handen, 160 mil från platsen de lyckades fly från.
Kinshasa, staden med 11 miljoner invånare där folk betraktar dig med misstänksam blick för att du inte ser ut som de, för att du har ett namn som visar att du kommer från östra Kongo, och för att du inte talar Lingalla utan Swahili. Kan Kinshasa, denna enorma afrikanska smältdegel med 80% arbetslöshet och där varken statliga sjukhus eller skolor fungerar, någonsin kallas för ”hemma”?
Vi vet inte. Men vi ber att de återsända flyktingar som vi på olika sätt får kontakt med skall orka hålla modet uppe och överleva julhelgen. Vi ber för stödgrupper i Sverige och att de skall ha framgång i arbetet med att skapa opinion och stöd för dem, från östra Kongo, som fått avslag på sina vädjanden om asyl i Sverige. Men framförallt ber vi om fred, varaktig fred, i östra Kongo så att det inte längre skall vara nödvändigt att fly.

Och bara för att visa hur GIGANTISKT flyktingproblemet är.... och hur maktlös man kan vara
Efter gudstjänsten igår kom ett par ungdomar fram till mig och sade: Pastorn måste hjälpa oss, vi har ingnstans att ta vägen.... För 22 år sedan flydde 15 Kongoleser, från Lubumbashi i östra Kongo, till Sydafrika. De har aldrig fått officiell flyktingstatus, utan har levt som "vanliga familjer" men bland de fattigaste. Sydafrikanska staten har erbjudit dem att få "hemresebiljett" eftersom "Kongo nu tar emot flyktingar och ger dem stöd (med vilka pengar då undrar jag). DEt var vad vi fick veta i Sydafrika." Så de skrev på papper och skickades tillbaka till KOngo. Skillnaden är att nu, 22 år senare är de 75 personer och 12 familjer!, DE landade på Ndjili-flygplatsen. Polisen tog inte emot dem och de är inte "registrerade". Nu har de varit i Kongo - sitt hemland - i fyra månader och bor på marken, eller i tält, på tomten bakom "Social-ministeriets avdelning för Kvinnor och familjer". OCh de har ingen stans att ta vägen.

Jag talade med vännen Dr Ndombe som sa, "Carl, vi kan inte göra något. Om Du ger dem speciell uppmärksamhet så har du 200.000 utanför ditt hus om en vecka. Sydafrika har lurat hit dem. De har redan fått uppmärksamhet eftersom de får bo utanför socialministeriet...

Nu är det bevisat....

2008-12-14T07:31:00.005-08:00

Nu är det bevisat…
… det som “alla” I Kongo alltid har vetat, nämligen att kriget i östra Kongo INTE ÄR ETT ”STAMKRIG” utan en kamp mellan stormakternas affärsintressen på Kongolesisk mark. I senaste numret av ”Le Potenteil”, en tidning som tillmäts stor betydelse pga sina ”korrekta” (Inte politiskt korrekata utan just KORREKTA) nyheer, står att läsa: ”Maskerna faller, således har de olika stormakter …som berikar sig genom att på olika sätt stödja kriget i östra Kongo fått ansikten, … Enligt en rapport av Southern Africa Research (SARW) publicerad i november 2008 är följande företag inblandade i den illegala handeln med Colombium och Tantal eller colombo-tantalite, eller helt kort Coltan.
Företag Aktvitet ”Ägare”/ hemvist
Commet Uganda coltan trading Mr. Salim Salch
Afrimex coltan trading Storbrittanien
Amalgamated Metal Corp. coltan trading Storbrittanien
Cabot Corporation tantalum processing USA
Cogecom coltan trading Belgium
Euromet coltan trading Storbritannien
Finconcord S.A. coltan trading Suisse
Finmining coltan trading Saint Kitts (Antillerna)
H.C. Starck Gmbh & Co, coltan processing GDR Tyskland
Kemet Electronics capacitor manufacturing USA
Malaysian Smelting Cor coltan processing Malaysia
Nac Kazatomprom tantalum processing Kazakhstan
Ningxia Non Ferrous Metals, tant. Processing Kina
Pacific Ore Metals coltan trading Hong Kong / Kina
Raremet Ltd. Coltan trading Saint Kitts (Antillerna)
SLC Germany GmbH coltan trading GDR
Sogem coltan trading Belgien
Speciality Metals Company S.A. –“- Belgien
Tradenet S.A. coltan trading Belgien
Trinitech Intern. Inc. Coltan trad + exploitation USA
Vishay Sprague manufacture USA / Israel
Eagle Wings Resources Coltan Exploitation Rwanda

Source : LE Potentiel, No 4500, Samedi le 13 decembre 2008, page 2.

Men man behöver inte vara i östra Kongo för att bli inbjuden till ”handel”. För några veckor sedan kom en av mina studenter och frågade om jag ”känner någon som skulle vilja köpa 200 kilo Coltan”. Jag kanske skulle ha ringt till Ericssons kontor nere i stan (Kinshasa) och frågat om de behöver till sina mobiltelefoner? I fredags var det en annan student som kom o frågade, när jag gick över ”Universitetsplanen” mot min bil, om jag ”känner någon som handlar med diamanter…”. Han plockade fram ett knyte som jag uppskattar innehöll hundratalet små stenar, sannolikt rådiamanter. Till honom sade jag att bara för att jag är vit, eller europé (mest för att jag är vit) så betyder inte det att jag 1) har en MASSA pengar, 2) känner de andra ”vita” som handlar med diamanter. 3) Ens är intresserad av att själv tjäna pengar på illegal handel med vad det vara månde. 4) Överhuvudtaget VET att skilja riktiga diamanter från glasbitar? Jag förklarade för diamantstudenten att all handel i Europa med icke-registrerade, icke-lasermärkta diamanter är olaglig. Till Coltan-studenten ställde jag frågorna: Varför tror Du att jag vet hur Coltan ser ut och vad får dig att tro att jag skulle veta hur man ”Omsätter” det till pengar? Eller för övrigt skulle vilja medverka till att öka lidandet i östra Kongo genom att hjälpa till att öka omsättningen av illegalt Coltan?”
Det är spännande att leva i Kinshasa, men det är synd att så mycket handlar om handel med illegala varor, korruption och kriminalitet. Kinshasa skulle kunna vara en fantastisk afrikansk huvudstad i ett oerhört rikt land. Just nu pekar emellertid flera faktorer nedåt. Häromkvällen fick jag reda på av en vän vid FNs säkerhetspolis att Regeringen fullständigt förlorat kontrollen över Polisen, och Armén samt den presidentiella säkerhetsstyrkan. Det är INTE bra. Det innebär att Kabila inte är säker och inte någon annan heller för den delen. Regeringen har stängt två flygplatser västerut (!) för att den inte vill riskera att Laurent NKUNDA eventuellt angriper från väster, via, t.ex. Angola. Jag fick också bekräftat vad rykten sagt – men regeringen dementerat – nämligen att Angolanska trupper strider på Laurent NKUNDAs sida mot Kongos regeringstrupper. Så, även om vi kan köra ner till stan och fira söndagsskolans julfest i kyrkan, kokar det sakta i de politiska grytorna. En fridfull julförberedelse önskar jag er och världens folk.

World of Warcraft - kollaps! Caféchefen undrar....

2008-11-26T03:59:00.000-08:00

"15-åring ifrån Våxtorp kollapsar efter att ha spelat WoW ett helt dygn..." stod det i tidningen. Jag, Internet- o spelcaféägaren från Laholm - som befinner mig i Kinshasa och jobbar som teologiprofessor, känner mig nödgad att blogga om fenomenet! Vid många tillfällen i mitt lilla Internet- o spelcafé har vi haft "Longnight" eller nattgibb. I priset som betalas för ett dylikt gibb ingår några Pan-Pizzor och läsk. Det finns de som hellre äter godis o dricker JOLT-Cola.
INGEN har någonsin svimmat, mått dåligt, kollapsat.

Jag är 55 år gammal, företagare och pastor (och professor i teologi i Kinshasa), och spelar gärna WOW (härifrån går det inte eftersom Internet är för långsamt). Men om man som vuxen (Förälder, spelcaféägare eller tränare) låter någon i 14-15-årsåldern göra en enda sak i ett helt dygn utan att äta eller dricka så är det inte "verksamhetens" (datorspelandet, TV-tittandet, idrotten) fel, utan den vuxnes fel. Således: Ni föräldrar till spelande barn, sysselsätt dem med något - starta aktiviteter för unga, utflyktsklubbar, paddelturer, fritidsgårdar, vad som helst i Privat regi så att ungdomar kan få en omväxlande fritid, OCH se till att de äter och dricker!!!

Jag startade ett Internet- o spelcafé, vad har DU startat. Hos oss fins käk, social gemenskap, vuxen-nävaro, någon att prata med. Vi anstränger oss för att ge ungdomar i Laholm en meningsfull gemenskap med jämnåriga. Spel är huvudingrediensen, men också gemenskap, kompisar, miljö, och tillgänglighet!

Så, nu återgår min blogg till att handla om livet i en av Afrikas största städer... där 90% av allt Internet-bruk sker i Internetcaféer! (enligt en avhandling i Social-ekonomi vid UPC, Université Protestante du Congo, 2008). Man skulle kanske starta en filial här......

Välkommen till WebnGameSpot i Laholm - Internet o spelcaféet i en av Sveriges minsta städer!!

Allmosor....

2008-11-24T11:55:00.000-08:00

DEt är inga problem att göra av med pengar i Kinshasa. ALLA männikor -nästan- är "behövande". Vissa alldeles väldigt behövande. Igår, efter gudstjänsten i Internationella kyrkan där jag är pastor var det två killar som ville "prata med pastorn" efter gudstjänsten. De kommer från provinsen Kasai, de har kommit in på Universitetet - det stora Université Protestante du Congo (UPC) - de asnåg att de "Led" eftersom de har 250 mil hem. Jag frågade varför de inte sökte till Kisangani eller Lubumbashi istället. Där hade det varit billigare både att bo och leva. -
- Men det är ju inga riktiga universitet, svarade de. "Men om pastorn kunde ge dem en "oförglömlig gåva" så skulle allt vara lättare, de hade ju inte ätit sedan i fredags. Då svarade jag: "Om två killar som ni, som har båda benen, båda armarna och båda händerna i behåll och därtill ett huvud som passar på universitetet, börjar tigga efter gudstjänsten, bara för att ni är för lata för att försöka hitta ett litet jobb, då är det tragiskt.
DE pengar jag ger bort ger jag till någon av de tusentals unga pojkar som blivit av med en fot, ett ben, eller en arm, eller ett öga eller nästan halva huvudet, då de råkat trampa på en mina, eller träffas av en förlupen kula i det krig som ingen vill ha. För dem är en "oförglömlig smärta" och ett "oförglömligt lidande" del av varje dags verklighet. Jag behöver inget tack för det, de fjäskar inte utanför kyrkan för de orkar inte gå dit." Men jag gav dem 500 fc var till en bit mat. Det brukar räcka.
Jag är säker på att det inte var den "oförglömliga gåva" de hoppats på.

M J Ö L K

2008-11-09T10:35:00.000-08:00

Visst är det svårt att tänka sig att ett helt blogginlägg skulle kunna handla om mjölk, eller hur? Det här inlägget gör det, handlar om mjölk. Här i Kinshasa finns det två sorters mjölk. Antingen skaffar man UHT-mjölk som inte på något sätt påminner om färsk vanlig svensk mjölk! Eller så köper man en 25 kilos säck med torrmjölk. Vilken kanske (OBS Kanske) smakar som vanlig mjölk. Vi har båda delarna. Så i vårt kök finns det f.n. en 25 kilos säck med pulvermjölk från ett Danskt mejeriföretag, men av svenskt ursprung, inhandlat i en ”En Gros-bod” i stadsdelen Ozone här i Kinshasa. Själva inköpet var ett äventyr – jag tar det först.
Vi tog med Gerard, vår vakt, och körde till Ozone, en grann-stadsdel (det finns många stadsdelar i en Afrikansk tiomiljonersstad!). Från huvudgatan körde vi in på en smal gata, sand, vatten, skutt och gupp och stora hål och till slut stannade vi framför en liten grind. Vi gick in genom grinden och kom in på en bakgård där folk satt och räknade pengar. En räknade dollar och en annan kongolesiska francs. Genom en smal mörk gång = tunnel med plåttak och in ett rum, eller snarare ett lagerrum, där säckar låg staplade fem meter upp i luften. Rissäckar, Säckar med mjölkpulver, säckar med mjöl, säckar med allt möjligt. Ris från Kina, Ris från Korea. Ris från Afrika. Mjölkpulver från Sydafrika, Belgien, Holland, Tanzania, Danmark… DANMARK?? Märkta med ARLA! “Arla” frågar jag, är det bra mjölkpulver? "Men, va, det är det bässsta! Det är kanonmjölk” svarar bodknodden. Så vi köpte en säck…25 kilo. Och en säck av det bästa riset och 10 burkar havregryn och 40 tvålar, 50 blå Bic (kulspetspennor) och lite annat. Mitt i lagerrummet stod Anne och räknade pengar och gav order. Jag var glad att jag stod i ett hörn och kunde åse ”föreställningen”. Allt lastades in i vår Nya begagnade RAV och vi körde hem.
Mjölksäcken, rissäcken och mjölsäcken står tillsammans på en gjuten betonghylla i en skrubb i anslutning till köket som inte på något sätt påminner om ett svenskt kök. Det viktiga är att säckarna står utom räckhåll för kackerlackor… och möss.
Dottern (17 år) måste ha mjölk till sina Kellog’s Frost Flakes (licenstillverkade i Sydafrika). Eftersom hon inte gillar UHT-mjölken från…. Skit samma, så får hon fadern att hämta pulver ur ARLA-säcken, som blandas med kallt kokt och filtrerat vatten (vi vill ju inte ha tyfoidfeber!) i en mugg så att hon kan få mjölk…till flingor precis innan kvällsmat!!! Så jag blir upprörd och dottern säger att det kvittar ”för mjölken smakar sk_t.
Kära vänner och familj. Att sköta ett hushåll I det här landet är mycket annorlunda från att ha hushåll I Sverige. Som väl är har vi Papa Joseph, vår 82-årige kock, som lagar mat mån, tis,tors,fre-dag, och vi har en chaffis,,, och två vakter som turas om..och som ibland städar och till och med diskar. Så att vi hinner med att arbeta. …Ibland tror jag att vår viktigaste insats har att göra med International AID. VI anställer och sysselsätter folk!!! Så att vi själva kan vara här.

Terminen har börjat... nästan!

2008-10-20T09:51:00.001-07:00

Jag körde ner till Universitetet (mitt universitet) vid fyratiden för att se om det fanns några anslag om när kurserna – som jag skall undervisa på – börjar. Bibliotekarien satt o tryckte inne på sitt kontor. Han hade ingen el och det var ganska mörkt. Inne i Biblioteket satt tre flitiga studenter. Inne på Studierektorns kontor var flera personer inbegripna i ett ivrigt och högljutt samtal. Dekanus var också där och han bad mig stiga in. En assistent var där och frågade: ”Är det Ni som är professor Carl, som Marx alltså, Karl Marx?”. ”Precis” svarade jag, ”men utan Marx, bara Carl”. Jag hälsade runt, det gör man här, och frågade när terminen börjar.
– Tja, svarade studierektorn, tekniskt sett började den igår eftersom Ministern för högre utbildning höll sitt öppningsanförande på UNI-KIN igår morse. Terminen börjar ju, som Du vet, samtidigt på alla universitet, tekniskt sett, alltså.
– Jaha, svarade jag, men när börjar terminen rent faktiskt?
– Tja, det är ju fortfarande så att studenter håller på att skriva in sig och schemat är ju inte riktigt klart än, så det tar nog några dagar, kanske två veckor. Men om Du vill bör ja undervisa nu så kan Du ju börja med dem som kommit…
– Men jag vill hellre ha alla på plats, sa jag.
– Då får du vänta, ett tag till. Kanske en vecka, eller två. Bara Gud vet.

Det är ju skönt att någon vet. Jag vet inte. Inte heller rektor eller studierektor på l’Université Chretienne de Kinshasa (UC-KIN) vet när terminen börjar. Ändå har detta lilla universitet skakat fram 55 allmänläkare och 40 pastorer samt 300 ekonomer under de senaste två åren. Alla läkarna och alla pastorerna har fått jobb. För ekonomerna är det mycket sämre. Och … att få jobb som läkare, eller pastor för den delen, betyder ju inte nödvändigtvis att man får lön…
Den ekonomiska situationen i Demokratiska Republiken Kongo är inte bra. Den är så dålig att det inte har någon som helst betydelse för gemene man vad som händer i USA eller Europa. Det är totalt ointressant om Swedbank, eller Barclay’s eller någon annan bank går i konkurs – för ingen har några sparpengar.
De som eventuellt har sådana har säkert stulit dem från ”folket” och det gör ingenting, anser man, om de blir av med det som ändå inte tillhör dem.

Livet går vidare i Kinshasa. Imorgon blir det inte heller någon undervisning och jag får en dag till på mig att utarbeta mina kursplaner och skriva föreläsningar. INGEN annan lärare har några kursplaner…

Kinshasa by Night

2008-10-20T03:36:00.000-07:00

Dottern var på party i centrala Kinshasa. Det var slut "sent". Kl 02.30 körde jag ned genom stan. En resa som vid lunchtid klaras av på 30 minuter tog fem. Dottern fiskades upp hemma hos kompisen, vars "portvakt" släppte ut henne genom grinden och följde henne till min bil. Sedan körde vi tillbaka. Vid KINTAMBO-korsningen var det poliskontroll. "Var god stig ur bilen". En artig o riktigt trevlig polis letade genom hela bilen med ficklampa i handen. Jag frågade: "Letar ni efter något särskilt?" Han log, svarade: "Ja, vi letar efter något särskilt, men er bil är ren, ni kan fortsätta. Fast, man ska inte köra bil så här dags i Kinshasa. God kväll."
Lite senare körde vi ifatt två långsamkörande FN-jeepar. Man ser dem ofta i stan. På dagen är soldaterna klädda i lätt uniform och ljublå keps. Nu hade de ljusblå stålhjälmar, tunga vapen och skottsäkra västar. De körde sakta o mitt på vägen. Jag hade jeans och skjorta....

Vi körde om och hem. Dagen efter, tidigt på morgonen, mötte hustrun o några till 4 pansarfordon på väg in i stan i motsatt riktning. Vem vet vad som hände inatt, längre ut ur staden, längs vår väg? Nästa gång dottern ska på party i centrala Kinshasa får hon sova över!

Ping ping ping

2008-10-20T03:25:00.000-07:00

Det är "hårt" om man som jag är van vid att "surfa", maila och chatta från eget IT-café i Sverige... och kommer till Kinshasa där allt IT är såååååå långsamt. Vi har varit "utan" Internet i en vecka!!!! och när vi har det så är maxhastigheten 128 Kb/s. Jag har kollat vad det kostar att få 512 Kb/s. Gissa!!! 1800 USD/månad!!!! Och det erbjuds bara åt större företag. Tror jag det, vem kan betala 12000 SEK i månaden för att ha Internet??? Vi klarar det inte. Återstår att gå upp kl 04 på morgnarna när man ska betala räkningar till Sverige, eller skicka en bild till någon eller så.
I morse skickade jag tio bilder om ca 3 MB vardera. Det tog 1 timme o 20 minuter. Häromdagen var jag inne på min Svenska Internetbank tre gånger. Varje gång loggades jag ut efter 15 min "p.g.a. inaktivitet". Skitprat! JAG var hur aktiv som helst: jag bankade i skrivbordet, trimmade vår el-generator, hotade och bad till GUD i det höga att signalerna måtte gå fram. "Pling - du är utloggad pga inaktivitet". Vilket hån.
Så är det. När vi första gången (1982) åkte för att arbeta i Brazzaville (på andra sidan floden) sade någon att en riktig missionär måste besitta tre egenskaper: 1. Tålamod, 2. Tålamod, 3 Tålamod. Tro mig, det gäller fortfarande!

Lördag morgon i Kinshasa

2008-09-19T23:11:00.000-07:00

Dygnet "skruvas" när man bor här. Eftersom solen alltid går upp kl 06 och alltid går ner vid 18-tiden och eftersom det inte alltid finns el, är det bäst att utnyttja dagsljuset. Efter en mysig middag på restaurang med tre goda vänner kom vi hem vid 21-tiden och la oss vid tio. Då är det svårt att sova längre än till 06, även en lördag.
Jag gick upp, kaffe på sängen till frugan, gick ut o pratade med nattvakten och satte igång datorn. Eftersom vi har både ström och Internet (vilket inte alls är en självklarhet) underhåller jag bloggen, skickar lite mail och kollar "Banken". Snart är det läge att duka fram frukost. Egentligen hade jag velat vara på golfbanan klockan 06 men det dröjer ett par dagar till innan jag börjar "köra själv". De som känner mig vet att jag har världens sämsta lokalsinne och kan köra vilse också i Malmö.... så jag har hyrt en chaffis!!! i en månad för att lära mig de viktigaste vägarna - och genvägarna i denna nätta 8-miljoners-stad. Så, golfen får vänta. Du som har Google-earth kan söka på Kinshasa och se att det finns en tjusig 18-hålsbana MITT I STAN! med gräsgreener. Inte platta sandgreener som i Brazzaville (på andrasidan floden) utan faktiskt gräs. Även om det gräset är väsens skilt (eller i vart fall art-skilt) från gräset på svenska greener.

Jobbet? Den akademiska terminen börjar den 15e oktober. Så tills dess har jag tid att läsa in mig i ämnen jag aldrig undervisat i. Jag har blivit tilldelad 7 kurser på l'Université Chretienne de Kinshasa, Bland dem: De viktigaste teologiska temana efter Reformationen; Dogmatik: Treenigheten; Ekumenik och Humanism; Kyrka och Mission; Kontektuell Kristologi. osv. Därför sysselsätter jag mig f.n. med att skriva kursplaner på franska - det är en nyttig akademisk övning. Intressant nog har UC-Kin ingen erfarenhet av precisa kursplaner men Rektor har föreslagit att jag "som är van" kan skriva några så att de andra lärarna kan se hur de borde göra!

65% av min tid skall jag vara på UC-KIN, 35% på Protestantiska fakulteten i Brazzaville (Rep, Kongo på anda sidan floden). Därtill är jag 50% pastor i The International Protestant Church of Kinshasa. Och så sköter jag valda delar av mitt företags (Strandridaren Resurs AB - http://www.strandridaren.se/) verksamhet i Sverige. Det vore ju synd att vara sysslolös!! Nu önskar jag alla en härlig helg!!

Tokolala Wapi?

2008-09-18T03:12:00.001-07:00

Idag har jag lärt mig ett nytt begrepp : Tokolala wapi = var ska vi sova i natt ? Vi körde genom Kinshasa – min nya hemstad – på väg från ett föredrag om kyrkans organisatoriska reformation till dotterns skola ”The American Highschool of Kinshasa”, när chauffören, Papa Selle, utbrast ”Voilà, Tokolala wapi!” Vaddå? Frågade jag. Han pekade på en fullkomligt överlastade, otroligt risiga Toyota pick-up som slirade genom sanden för att komma upp på körbanan. Tokolala wapi ”Var ska vi sova i natt?” är vad den sortens fordon kallas. Namnet har den fått för om man är dum nog att ta skjuts med en sådan så är det den första fråga man måste ställa sig, eftersom man inte kan veta att man kommer fram.
Chaufför? Jo vi har en chaffis. Papa Selle har hand om bilen. Om man åker ner i centrala Kinshasa för att handla så finns det förvisso smågrabbar utanför butikerna som gärna ”vaktar” ens bil för lite pengar. Men vad kan de göra om en vuxen kommer fram till bilen och beslutar sig för att sno reservhjulet, eller backspeglarna eller något annat som ”Någon” har beställt. Chaffisen är således också bilvakt. Dessutom ser han till att bilen alltid är tankad, servad och att hjulen är hela. Papa Selle hittar dessutom i stan. Han känner till genvägarna och vet hur man hanterar det faktum att fem bilar i bredd vill komma in på en gata som bara har två filer. ”Kin la Belle” Kinshasa den vackra staden med sina 8-10 miljoner invånare är en enorm afrikansk huvudstad. Krigen i östra Kongo och den massiva flykten undan rebellernas krigföring gör att ingen vet hur mycket folk det faktiskt finns i stan.
Så, min första hela dag i Kinshasa är gången. Dottern tittar på kabel-TV. Det är någon amerikansk serie, hustrun sover eftersom hin drabbats av huvudvärk och jag irriteras något över att Internet inte fungerar. Så det här inlägget får göras någon dag senare än det skrivs.

De dagarna har gått nu! Tre dagar utan vare sig el-ström eller Internet gör att "man" funderar över varför ett land som har tillgång till vattenkraften i världens näst största flod -KOngofloden. inte kan se till att det finns reservdelar "hemma" när en relästation pajar. Nu har radion berättat att det kommer att ta ca 40 dagar innan elen är som "den ska". (Kanske väntar de på reservdelar!). Men, idag har vi både El o Internet!! Yipeeee!! Till o med luftkonditioneringen funkar. Nästa inlägg kommer snart!

Tiden - vart tar den vägen????

2008-09-03T11:19:00.000-07:00

Idag är det en vecka kvar tills jag reser till Kongo! (till Kinshasa) för att återförenas med hustrun!
Det värsta är att jag inte vet om jag hinner med allt som måste göras... innan dess! Ändå tycker jag att jag har disponerat min tid väl. Jag sätter meig inte ner och slappar med en bok..(men jag har bilen full av ljudböcker!) Just nu Lee Childs "Prickskytten"... aaaah , den är bra. Förra veckan hörde jag en bok av Dan Altander ...kanonbok! Så det är inte litteratur som saknas... utan "slappetid".
Men, jag spelar ju golf ibland. Det är en angenäm form av avkoppling OCH motion. Som när jag slog min kusin Pedro (PGA Pro!), jag fick 10 slag och vann med 3/2! yipeeeee efter att ha spelat bättre än mitt hcp. Njutbart!
Just nu sitter jag och ... borde jag sitta och ...betala företagets räkningar och FAKTURERA! jag är inte bra på det! att skicka räkningar till folk. Jag får nog gå en kurs...eller kanske i terapi: för att lära mig ta betalt! Eller skaffa en avdelning för fakturaärenden (i ett enmansföretag - AB) ???
Strunt i det! Nu ska jag fakturera! Hej hopp

Kongo Kalle

2008-08-04T11:19:00.000-07:00

Det var någon som kallade mig det. Det är hustrun min, Dona Ana, som har Kongo i "blodet". Jag passar där jag är. Nu är det i Laholm... snart är det i Kongo. Livet är spännande!
Idag har jag varit med om två spännande saker: 1) Jag drog ut en visdomstand i morse...det är en intressant upplevelse. Halva huvudet bedövat i flera timmar och sedan kommer smärtan! Den har jag dövat med I-bu-me-tin och ett glas "starkt". Kombinationen kanske inte är lämplig - men den fungerar!! 2) Det är storm ute... jag var nere på stranden (där ska man vara om man är Strandridare) och tog några foton o en liten videosnutt (för att få med ljudet). Fascinerande. Det regnar o blåsere som bara den. Vilka krafter!!!

Kongo. Snart reser också jag dit. Jag har fått tre spännande uppgifter. 1) Lektor, eller var det Professeur adjoint, i Afrikansk teologi vid Université Chretienne de Kinshasa, 2) Lektor vid Faculté de Théologie Protestante de Brazzaville (på andra sidan floden) och 3) vik. Pastor för the International Protestant Church of Kinshasa. En engelskspråkig församling med internationell prägel som samlar engelskspråkiga från hela världen.... Nästan. Alla jobben känns spännande. Det är gott att leva!!

Releaseparty!

2008-07-04T01:34:00.000-07:00

Så, Nu är det klart! Igår, 080703 höll Bokhandeln i Laholm i samarbete med vårt eget förlag "Strandridaren Förlag" releaseparty vid bokhandeln. Ca 40 personer kom o lyssnade till Bokhandlaren Ulrika Hermelius inledning, hörde mig berätta om boken och lyssnade till en sida... sen signerades böcker, skrevs hälsningar och dracks det bubbel, Pommac o cider. Cafeet (Vårt Internetcafé) hade gjort snittar och skivat ölkorv. Det var hur kul som helst.

En tanke slog mig.... Fem års "forskande" resulterade i en doktorsavhandling om 338 sidor. Kanske 10 personer har läst den.... (Visserligen var den för några år sedan kurslitteratur vid teologiska fak. i Rostock!!) och häromdagen fick jag reda på att en Nigeriansk teolog använt stora delar av den i en lärobok som just kommit ut. Ett år tog det att på "lösa timmar" skriva Havsslättens folk" om 324 sidor. Igår på partyt såldes 40 ex..... Två frågor framträder: 1) Ska man skriva skönlitteratur som "ekonomiskt fördriv...?" 2) är det mer lönsamt att vara skönlitterär författare?

En journalist frågade. "Vilket är roligast att skriva, teologi eller skönlitteratur?" Mitt svar: "Det är lika roligt att skriva båda delar. Såväl teologin som min roman vill föra fram budskap. Eftersom jag är teol. dr. kanske det ena ses som mer seriöst... men, så är det inte nödvändigtvis eftersom jag har ett klart syfte också med det skönlitterära författandet.... "

Så, om ni vill ta del av Sundbergs skönlitterära produktion, läs först länken http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=330821 och beställ sedan boken av mig, Calle, via e-post som finns i min "profil". Klart slut.

Havsslättens folk

2008-06-22T14:37:00.000-07:00

Nu börjar det dra ihop sig... det förefaller spännande att vara "författare". Lokaltidningen har gjort intervju, Laholms tidning likaså. Hallandsposten har en artikel på lager. Den kommer när som helst. Väst Nytt har låtit meddela att jag "ska tala om när det blir releaseparty på Laholms Bokhandel. Jag har sett "trycket" ... och funnit ett stavfel. Det fattas ett "-tecken på ett ställe. Det finns säkert fler. Sista gången jag själv läste igenom varje ord fann jag 86 mindre fel som "Korrekturläsaren" missat! Men nu är jag nöjd. Bokomslaget är klart, men bokbindaren är visst dålig. Hoppas hon/han blir frisk snart.

Så jag har börjat göra "research" för bok två. Jag har lovat att den skall komma nästa sommar så det ärbara attkomma igång med "Stengrundets hemlighet". Sannolikt blir den "räligare". Min debut-fantasyroman är ganska blek vad gäller det mystiska och magiska, men jag har laddat upp!

Nu skall jag slappa några dagar - sen är det "jobb" igen. Men det är ett jobb jag gillar...

Gräsklippar-vajern

2008-04-28T12:32:00.000-07:00

Minns ni sången "Det är vattenpumpen Gerd, det är vattenpumpen Gerd, det är vattnepumpen som har slutat gå.... "? Nu växer gräset med raketfart och jag skulle - som sagt kunna travestera - Det är klippar-vajern Anne; Det är klipparvajern, Anne; det är klipparvajern som int vill nå fram. Vilket elände. Om två dagar får jag slå det med lie. Och sedan kommer Dona-Ana hem till Sverige!! och förväntar sig en trädgård i topp-trim! jag har haft annat att göra. Fantasy-romanen som skall revolutionera svensk Fantasy är KLAR!!!! Den kommer att heta "Havsslättens Folk" den ges ut på mitt eget förlag (Eftersom det förlag jag kontaktade ville ha 3 månader till genomläsning och inte vill ge ut den förrän 2009!!! Då ska ju del 2 vara klar...!

Så, håll ögonen öppna!! Snart kommer "Havsslättens Folk", inbunden, 338 sidor på Förlaget Strandridaren, Den kommer att kosta 200:- Undrar när tryckeriet är klara.... jag vill ha releaseparty den 13e juni!

Handlingen? Jo den handlar om hur det går när makt, girighet och styrka övervinns av slughet och gemenskap. Handlingen är förlagd till "Havsslätten" dvs slätten mellan Lahoom (Laholm) och havet och söderut ända till Stora Skogen (Hallands ås). Boo Stads (Båstads) härskare vill inta Havsslätten eftersom han vill ha dess jordbruksbygd och fiske från sandstrand. Men Havsslättens folk knäcker Boos armé .... Resten får ni läsa i boken......

Kan man kalla sig författare nu?

2008-04-23T07:27:00.000-07:00

Så, nu är det gjort! Nu har jag skickat iväg manuskriptet till min "Nya bok" till bokförlaget. Texten blev klar för drygt en vecka sedan. Därefter hade jag "separationsångest" i tre dagar och funderade över vad som kunde bli bättre... När jag var klar med min avhandling hade jag ångest i flera veckor. Nu krävs det att någon läser den med fräscha ögon och kommer med språkliga kommentarer. Så det är bara att vänta.

Någon sade mig att man är inte Författare, eller kan kalla sig det, förrän man skrivit tre böcker. Hur tjocka ska de vara? Måste de vara publicerade? I vilka upplagor?
Min doktorsavhandling är publicerad och tryckt i 600 ex. Något hundratal ligger nog fortfarande och skräpar på Svenska Institutet för Missionsforskning SIM, i Uppsala. Avhandlingar är "färskvara" och -även om den var bra- så känns den avlägsen. I höstas (2007) gav jag och prof. Lande ut en bok som heter "Religionsmöten och Religionsdialog". Den tryckte vi i 300 ex. Jag har sålt 25 och de andra kanske har sålt 30 - totalt. SIM har delat ut ett 100-tal och vi har delat ut en massa gratisexemplar. Men, någon försäljningssuccé blev den inte - inte heller en kassako.

Återstår den nu skrivna romanen som ska revolutionera Svensk fantasy! Håll ögonen öppna! Kanske kommer också Du att vilja läsa "Havsslättens Folk"... som nu är skickad till ett förlag.
Kanske vill "de" ge ut den? Kanske inte? Kanske blir den refuserad? Kanske ger jag ut den själv då... eller vårt företag ger ut den! Ja! Varför inte? Vi har plats för det i vår affärsverksamhet. Vilket företag? Om du klickar in på www.strandridaren.se så ser Du vilket företag jag och Dona Ana (med egen blogg) driver. Välkommen!

Vart tog vintern vägen?

2008-02-09T05:34:00.000-08:00

Strandridaren undrar vart vintern tog vägen. Det blev aldrig någon! Krokusar och påskliljor sticker upp 6 cm ut gräsmattan. Det är 9 grader varmt på verandan (15 grader varmt i solen kl 11.00), och inte vid något tillfälle sedan köldknäppen i oktober (2 dagar) har det under en vecka varit en medeltemperatur under 0 grader under flera dagar i sträck. Det blev alltså aldrig någon vinter!! Södra Halland, som hade vargavinter för två år sedan, eller är det tre? Har nu tre årstider: Vår, sommar och höst. Till glädje för golfare men till skidåkares sorg. En granne åker rullskidor varje dag... han är i närheten av vintern... i vart fall mentalt. Vi andra längtar till sommarn.
Om sju veckor åker laxgarnen i havet igen! Färsk fisk till middag, sedan börjar fisket också i Lagan. Då är det snart sommar - igen! Välkommen till Laholm - Södra Hallands vackraste stad!!

Vi var och vände i Kongo

2008-02-09T05:06:00.000-08:00

Kongo... visst klingar det vackert! Det är vackert! Dottern och jag for dit strax innan nyår och kom hem en vecka efter skolstart. Men... varför reser man till Kongo? För vår del är svaret enkelt, hustrun - DonAna - jobbar där. Vi behövde träffa mor och hustru.
Kinshasa... låter lika tjusigt, egentligen är det ett vackrare ord än Leopoldville, speciellt om man har läst t.ex. Kung Leopolds Vålnad av Adam Hochschild, boken som berättar om alla de illdåd kung Leopold av Belgien begick mot den inhemska befolkningen under de år, 1886-1906 som det enorma Kongo (då Kongofristaten) var hans personliga egendom.

Kongo Kinshasa - som vi vanligen säger för att skilja det från Kongo Brazzaville på norra stranden av Kongofloden - är en fantastisk stad. Folket, rörelsen, livet... Folket: De har det inte bättre nu än tidigare. Arbetslösheten är enorm, korruption är legio, allting går att köpa. Jag besökte läkaren Adolphe som förestår ett kyrkligt sjukhus "centre Luyindo" mitt i ett folktätt kvarter. Det lilla sjukhuset med två läkare och 4 sjuksköterskor servar 30.000 människor. Eftersom personal vid statliga sjukhus strejkar sedan 4 månader skickas alla "svåra" fall till Adolphe. "Vad kan jag göra?" säger han. Jag bor här och är tillgänglig 24/7 (alltid). Vi hjälper så gott vi kan. - vilken människa!!
Rörelsen: Vilken rörelse! Överallt och ständigt människor i rörelse. Bilkörning är ett äventyr. Att promenera är ett äventyr. Marknaderna i centrala stan är ständiga äventyr. (Håll i plånboken och telefonen). Också världen rör sig i Kongo Kinshasa. Vart blir man bjuden - om man är gift med Dona Ana - för att bl.a. supera och träffa Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson-, om inte till Svenska Ambassaden. Det var kul. Strandridaren talade en lång stund med bl.a. Zambias förre diplomat till Sverige, en gladlynt man med goda minnen som vill träna sin svenska. Vidare mötte jag en svensk vid EU-Pol som utbildar Kongolesiska poliser - det var spännande. Samt fick jag åka med SvTs Rapport-team för att intervjua folk.... ett litet bråk utbröt sedan SvT filmat i centrala stan utan att kunna uppvisa tillstånd. Inte bara att ta fram kameran där, inte. Också vid Dag Hammarskiölds bro togs det bilder. Den bron, förresten, den skulle behöva målas och bäcken under den behöver rensas. Någon frivillig??
Livet: "Livet på en pinne" är att sitta på DonaAnas veranda, i solnedgången och dricka kall juice, eller nåt annat. Se solen sjunka bakom kullarna i väster, njuta av den afrikanska kvällen och sedan gå in och se på Lost (säsong 3, på DvD medtagen från Sverige).

Kongo - Kinshasa: We'll be back

GOD JUL o GOTT NYTT ÅR

2007-12-21T11:41:00.000-08:00

JULKORT
Jodå, vi har skickat ut ett julkort. Aha, Du tillhör dem som inte fick ett... Var lugn, det var många som inte fick något julkort. Och, i år var första gången på många år som de kom iväg före jul... Du kanske får ett Nyårskort istället. Kanske, eller...

GOD JUL

och

ETT GOTT NYTT ÅR

önskas också Du av strandridaren och hans dotter

Veckans nyheter
En av veckans nyheter är att Jonas Gardell blivit Teologie Hedersdoktor i Lund. Jag vet hur slitigt det var att bli ordinarie teologie dr. Jag känner några andra teologie hedersdoktorer och vill nog påstå att Jonas Gardells insatser är tämligen slätstrukna i jämförelse med deras som han på detta sätt likställs med. Därför: mitt stöd till Eva Hemberg och Tuve Skånberg som tydligare än jag reserverar sig mot utmämningen.

Vad mer? Julklapparna är inköpta. Släkten får varor som kan ätas - de varar kanske inte längst men de blir i vart fall till glädje och inte undanstoppade i en garderob.

Senast lästa bok
Mina senaste lästa böcker är flera - jag har kommit in i en läsrusch: Paulo Coelho . Pilgrimsvandringen, fantastisk!! Några tankar från dem kommer igen i juldagens predikan; John Grisham - "Julfritt", finns i många bokhandelshyllor. En riktigt rolig bok om hur det kan vara att INTE lyckas hoppa över julen; Olle Länsberg - Adamsson i Sverige, vilket intressant tidsdokument. När den kom ut på 60-talet betraktades den som näst intill pornografisk. Nu var den väldigt intressant att läsa i sitt behandlande av ett samhälle som knappast finns längre.
Sven Lindkvist - En älskares dagbok, baserad på 30års dagboksskrivande. En gripande bok om hur synen på kärlek förändras från tonåringen till den vuxne mannen.
Kanske läser jag för att inte behöva skriva färdigt själv... Fast, snart är mitt första försök i fantasy-genren "Havsslättens folk", färdigt. Återstår att se om den finner läsare utanför Havsslätten (som är södra Halland).

åter till skrivandet...

"Vart går gränsen mellan...."

2007-12-14T06:52:00.000-08:00

Det måste vara fler än jag som funderar över hur bruket av prepositioner förändras. Häromdagen läste jag i en artikel där författaren frågade: "Vart går gränsen mellan genialitet och dumhet?"... i andra sammanhang hör man t.ex. unga säga "vart bor du?". Så vitt jag vet är "vart" en fråga som handlar om "i vilken riktning?" . så t.ex. Vart är du på väg? eller Vart ska du resa under semestern?
Men, frågan "Vart går gränsen..." istället för "Var går gränsen..." är emellertid ganska intressant. Man skulle kunna tänka sig att frågan är befogad om man s.a.s. följer gränslinjen mellan t.ex. dumhet och intelligens. Om man frågar: "Vart går gränsen mellan hav och land?" kan bara den som följer vattenbrynet en god bit, ge svaret. Ställs frågan på en ö så blir ju svaret: "Hit".
På frågan om vart gränsen mellan genialitet och dumhet går så ges svaret inte lika lätt. Kanske man skulle ge sig ut på en lång, filosofisk vandring där den ena idén avlöser den andra och ständigt söka befinna sig i gränslandet mellan genialitet och stupiditet?
"Vart jag vill komma?" Ingenstans egentligen. Jag trivs bra där jag är, men ville dela denna reflektion kring begreppen vart och var. Där "vart", åtminstone i ungas språk, tycks vara ett ord som ersätter "var".

Vad är en församling?

2007-12-08T16:58:00.000-08:00

Jag har just kört hem från jobbet! (kl är 01.30). Jag lämnade 19 ungdomar i åldern 14-17 år (tillsammans med min behovs-anställde) som sitter där mellan kl. 22-06 ("LongNight" kallar vi det). DE flesta spelade Warcraft III, Några spelade CS = Counterstrike och en del spelade World of Warcraft. Det var tyst och lugnt och jag belönade dem genom att sänka priset på en Varm Macka från 20:- till 15:-. 19 unga i Laholm som är sysselsatta. De kommer inte att slå sönder fönster, eller stjäla cyklar... inte heller snor de Airbags ur Volvobilar. De sitter på sina stolar, har lurar på huvudet, chattar på svenska eller engelska med med/motspelare i såväl Laholm som resten av världen,
Vid 18-tiden var det nån som frågade varför jag har Nya Testamentet på ryska i mitt Internetcafé. Svar: För att det finns ryska gästarbetare i kommunen som vet att jag är pastor och som undrade om jag kan skaffa NT på ryska.... klart jag kan!
En annan funderade vid 23.30 tiden på varför man i World of Warcraft kan få höra orden "The light be with You"... "må ljuset vara med dig"... är det inte det vi längtar efter i adventstid, att ljuset skulle vara starkare?
Att som pastor äga och driva ett IT- o spelcafé är att ha kul! Det är samtidigt att finnas som vuxen i närheten av många unga ... cafeet har 100 medlemmar i åldern 12 - 30 år. Det är att lära sig deras språk, deras sätt att tänka och det är att ha förmånen att få ta del av deras liv - som sannerligen innehåller såväl dysterhet som sprudlande glädje. Ibland är det att samtala om tro och tvivel och om varför och hur man kan leva som kristen...
Någon frågade om jag, som pastor, ser WebnGameSpot som "min församling"! Frågan är inte dum... jag får reflektera över det ....

Lev väl, du läsare, i Guds glädje!

Sex felringningar!

2007-11-15T16:04:00.000-08:00

Medan Dona Ana har det 28 grader varmt i skuggan på verandan kl 1730 så är det -1 grad i Skummeslöv och nattsvart sedan en timme. Man kan undra varför jag inte åkte med henne till Kinshasa? På caféet i Laholm finns ungdomar som dricker varm O'boy och äter korvmackor. Omsättning nog idag också.
Under förmiddan var jag i Bjuv och Centrumkyrkan och skötte min deltidspastorssyssla. Fick sex telefonasamtal. Alla sex var fleringningar!! Det är dystert när folk är stressade och vill till sjukhuset i Ängelholm (riktnr 0431) men glömmer att de är i Helsingborgs riktnummerområde och hamnar i kyrkan. Få lyssnar på mitt försök att vänligt svara: "Centrumkyrkan, det är Carl Sundberg".
- Jomen det är väl lasarettet i Ängelholm?
- Nej, Du har kommit till Centrumkyrkan och jag är församlingens pastor.
- Ja, men det är väl Lasarettet? Är du sjukhuspräst?
- Min vän, säger jag, "För att komma till Lasarettet i Ängelholm måste du slå riktnummer 0431".
- Pip! (Då har de lagt på luren)

Ja kan bara hoppas att de kommer rätt andra gången och att allt går vägen för den som behövde till sjukhuset.
Just nu, vid 01 kom jag på att jag skall hålla ett Rotaryföredrag imorron... Suck, nattarbete!

en höstpastoral

2007-11-02T07:22:00.000-07:00

Rusar till brevlådan för att se om brevet kom... Nä, inte idag heller. Bara från Plusgirot... om en hejdad betalning eftersom det inte fanns tillräckligt med pengar på företagskontot. Skit. Jag har ju satt in!! Går tillbaka till lässtolen med en kopp kaffe. Men kanske skulle ägna sig åt äventyrande och skrivande istället? Flytta till Kinshasa, till hustrun (som arbetar där). [sök "DonaAna" i samma bloggportal]. Eller skriva en "Höstpastoral" - en liten dikt om hösten...och kyrkan och annat som är en del av min vardag:

HÖST-PASTORAL

Vad tror man på i kyrkan?
vad tror man i Guds hus?
när natten blir allt längre
och dagen mindre ljus.

Tror man att sommarsolen
och snabba dopp i sjön
blir till för Gud så ordnat
och ej som svar på bön.

Finns det en plan för livet
en ordning bakom allt,
där ingen mänska råder
för Gud har "så" befallt?

Det kan man tro, i kyrkan.
Men det finns också de
som anar att i skapandet
får alla vara med.

i allt det lilla, nära
som sker från dag till dag,
finns plats för dåd, för var och en
i Skaparns arbetslag.

Men när det gäller hösten
och mörker, korta da'r
med längtan efter sommarn...
Vet! Gud sitt ansvar tar.
---
blir det automatiskt en höstpastoral, när det skrivs av en pastor?

Strandridaren vill ut o fara...

2007-10-16T09:12:00.000-07:00

Livet är en resa... Många säger så. Man börjar som ett litet barn nånstans... (Jag började mitt liv i Bjuv i NV-Skåne). Skolan krävde dagliga resor till Helsingborg. Sedan resor till Lund och därefter till flera olika platser... Långa resor till Afrika, flera stycken. Arbete i Republiken Kongo eller Kongo Brazzaville som landet också kallas... Sedan Sverige igen. Forskarutbildning som byggde på alla frågor jag som pastor ställde i Kongo. Det räckte till en doktorsavhandling, tjänst vid LU några år och sedan utsparkad som "arbetslös akademiker".

Det var då vi flyttade till "stranden". Det var då vi startade Strandridaren Resurs AB. Det var då vi funderade på vad vi skulle göra av våra liv... som två medelålders akademiker, med ett utfluget barn och ett gymnasiebarn.

"Strandridaren", härligt namn va? EN forna tiders kustuppsyningsman som red längs stränderna i Halland, södra Skåne och på Gotland. Ibland fann han något att ta vara på, emellanåt vände han bara på tången för att se om bärnstenarna låg där. Tar dagen som den kommer... natten kommer ändå! Och just nu! sitter jag, en av ägarna till Strandridaren Resurs AB och funderar över vilken "resurs" företaget egentligen utgör - för alla andra. Småföretagarens vardag kommer att speglas här - och mycket annat.

Kanske orkar Du ett besök till - kanske inte. Jag har i vart fall skrivit mitt första inlägg i en blogg! Hej!