Det är nästan ett år sedan jag skrev i min blogg, Strandridarens blogg. Strandridaren är i högsta grad levande men har fått otroligt mycket mer att göra. Har ju blivit anställd.... Pastor i Halmstad. Och det är trevligt på alla sätt. Jag kanske ska publicera de trevligheterna. Speciellt NU när jag har köpt mig en ny dator som på flera sätt underlättar Datoranvändandet. Kanske är det det nya gränssnittet - Windwos 7 - som verkligen innehåller en mängd förbättringar. Eller är det att jag skarpt gillar mitt nya tangentbord. Maken till lättskrivet tangentbord får man leta efter.
När jag i åk 7 ville välja "maskinskrivning" istället för franska, protesterade mina föräldrar. Det var bra. Maskinskrivning har jag blivit tvungen att lära mig ändå. Med tre fingrar på var hand. Franska har jag haft en enorm nytta av. Så nu skriver jag tämligen obehindrat också franska.
Nog för denna gång. Nästa gång skall jag försöka vara lite mer spirituell. Men detta inlägg handlade bara om att visa att "strandridaren lever". En välsignad dag önskas eventeulla läsare!
måndagen den 13:e februari 2012
tisdagen den 28:e juni 2011
onsdagen den 23:e juni 2010
söndagen den 6:e juni 2010
Jag bor och arbetar i en Loppmarknad, i Kinshasa.
Som sagt, Jag bor och arbetar i ett hus som mer och mer liknar en loppmarknad. Svenska Missionskyrkan har sagt upp sitt hyresavtal (sedan 16 år) och jag har i "uppgift" att göra "oss" av med inkråmet. För en liten stunde sedan åkte frysboxen och ett bord + fem stolar ut genom verandadörrarna och porten. Igår försvann en luftkonditionering och några mindre stolar. Nästan alla uppläggningsfat o stora tallrikar är borta. Det börjar se "glest" ut. Om en vecka flyttar jag till kyrkans gästhem - då skall huset storstädas. En av de sista sakerna som lämnar är bredbandsuppkopplingen som är betald till junis slut... Jag hoppas vi kan flytta den fort - till gästhemmet.
Under tiden - eller snarare samtidigt - bedömer jag examensarbeten. DEt är fantastiskt! Afrikansk teologi "In the making". De flesta gör bra ifrån sig - några är helt ute och reser! Reser gör jag också, den 24e juni flyttar jag hem till Sverige och landar på den skönaste av dagar, Midsommarafton, i Skummeslöv. Sedan skall jag bli pastor i Halmstad och skriva fler böcker - hemifrån.
I fredags firades Sveriges Nationaldag på ambassaden i Kinshasa. God mat, bra öl och utmärkt fantastisk musik av Kinshasas, numera världsberömda, Symfoniorkester. Riktigt roligt var det. och festligt!
Loppmarknaden fortsätter med förnyad kraft på måndag men nu - om en liten stund - ska jag åka ner på gudstjänst i Internationella församlingen. Och sedan ska jag käka glass på NiceCream...
Er alla i Sverige önskar jag en god Svenska Flaggans dag! (Vad vi skall med Nationaldag till har jag aldrig insett). Nationaldagar handlar om självständighet, befrielse eller Regeringsförklaringar i nutid. Egentligen borde det vara en dag då man demonstrerade för ockuperade folk eller förtryckta dito. Som t.ex. för Enklaven Cabindas befrielse!! Gör det, engagera Er för att befria Cabinda från den Angolanska ockupationen!! Hej!
Under tiden - eller snarare samtidigt - bedömer jag examensarbeten. DEt är fantastiskt! Afrikansk teologi "In the making". De flesta gör bra ifrån sig - några är helt ute och reser! Reser gör jag också, den 24e juni flyttar jag hem till Sverige och landar på den skönaste av dagar, Midsommarafton, i Skummeslöv. Sedan skall jag bli pastor i Halmstad och skriva fler böcker - hemifrån.
I fredags firades Sveriges Nationaldag på ambassaden i Kinshasa. God mat, bra öl och utmärkt fantastisk musik av Kinshasas, numera världsberömda, Symfoniorkester. Riktigt roligt var det. och festligt!
Loppmarknaden fortsätter med förnyad kraft på måndag men nu - om en liten stund - ska jag åka ner på gudstjänst i Internationella församlingen. Och sedan ska jag käka glass på NiceCream...
Er alla i Sverige önskar jag en god Svenska Flaggans dag! (Vad vi skall med Nationaldag till har jag aldrig insett). Nationaldagar handlar om självständighet, befrielse eller Regeringsförklaringar i nutid. Egentligen borde det vara en dag då man demonstrerade för ockuperade folk eller förtryckta dito. Som t.ex. för Enklaven Cabindas befrielse!! Gör det, engagera Er för att befria Cabinda från den Angolanska ockupationen!! Hej!
torsdagen den 8:e april 2010
Det händer igen!!! (och igen och igen och igen.....)
Jag blir så arg när jag ser hur "strävan efter vinst" till minsta möjliga "kostnad" driver människor till vansinniga handlingar. Återigen har flera människor dött på grund av andras snikenhet....
I Matadi kan man inte längre köpa ren Lampolja / Fotogen av de ackrediterade ELF-handlarna och bensinstationerna eftersom den insmugglade fotogenen som tillhandahålls av smugglare - Les Khaddaffi - är mycket billigare. Problemet är att den insmugglade fotogenen (från Nigeria) är denaturerad på grund av att den transporteras i gamla bensinfat. Det räcker att en liter fotogen blandas med en droppe bensin för att den skall förändras till sin karaktär och bli "explosiv" (på grund av bensinångorna). Så... när en mamma skall fylla på sin fotogenlykta - som redan är tänd - (redan i nying-scout lär man sig att INTE fylla på en brinnande lampa) - så förångas bensintillsatsen och tar eld med följd att även fotogenen exploderar. En mamma och ett fyraårigt tvillingpar dog av explosionen. Läkarna i Matadi försöker få stopp på hanteringen av "denaturerad" fotogen. Men istället smugglas den till Angola, via Soyo, och sen in över den 800 km långa gränslinje som är omöjlig att kontrollera....
Snikenhet... Girighet... kalla det vad man vill. Resultaten är förödande i detta fattiga (ett av världens rikaste vad gäller råvaror) land i centrala Afrika. Och det händer HELA TIDEN och på ALLA PLAN!
I Matadi kan man inte längre köpa ren Lampolja / Fotogen av de ackrediterade ELF-handlarna och bensinstationerna eftersom den insmugglade fotogenen som tillhandahålls av smugglare - Les Khaddaffi - är mycket billigare. Problemet är att den insmugglade fotogenen (från Nigeria) är denaturerad på grund av att den transporteras i gamla bensinfat. Det räcker att en liter fotogen blandas med en droppe bensin för att den skall förändras till sin karaktär och bli "explosiv" (på grund av bensinångorna). Så... när en mamma skall fylla på sin fotogenlykta - som redan är tänd - (redan i nying-scout lär man sig att INTE fylla på en brinnande lampa) - så förångas bensintillsatsen och tar eld med följd att även fotogenen exploderar. En mamma och ett fyraårigt tvillingpar dog av explosionen. Läkarna i Matadi försöker få stopp på hanteringen av "denaturerad" fotogen. Men istället smugglas den till Angola, via Soyo, och sen in över den 800 km långa gränslinje som är omöjlig att kontrollera....
Snikenhet... Girighet... kalla det vad man vill. Resultaten är förödande i detta fattiga (ett av världens rikaste vad gäller råvaror) land i centrala Afrika. Och det händer HELA TIDEN och på ALLA PLAN!
fredagen den 26:e mars 2010
onsdagen den 10:e mars 2010
FaceSpace istället för FaceBook
I går kväll, efter dagen på UC-KIN i Kinshasa samt föreläsningsförberedelser och annat arbete loggade jag som vanligt in på FaceBook. Jag chattade med vännen Stiig i Danmark, med Aimée i Kongo och med några vänner i Sverige. Jag bytte några ord med Sharon och David i USA,människor som jag aldrig träffat IRL (In Real Life) men som jag blivit bekant med genom andra vänner på FaceBook. Det är på sitt sätt en fantastisk funktion i det moderna, datoriserade, samhället. Tillsammans med Peter i Washington diskuterade jag Om och Hur en "real Cyberchurch" skulle kunna fungera...
Det finns en likhet mellan Cyberspace och "Parallellvärlden" i den kongolesiska, för att inte säga centralafrikanska, folktron. För några år sedan, då folk i Västvärlden som allra mest spelade Second Life, hörde man talas om personer som levde sitt vanliga liv enbart för att överleva fysiskt. Sitt "Riktiga" liv levde de i Second Life. Där kunde man vara kung eller drottning över ett eget rike, chef över ett företag eller "vän" med tusental. Man kan gifta sig i Second Life och bjuda 1000 personer på bröllop medan man in Real Life kanske inte har någon enda vän.
I Kongos (och då talar jag om folkgruppen) värld är det skillnad på "dagvärld" och "nattvärld". Dagvärlden är den vi lever i medan solen är uppe. Här är folk arbetslösa, försöker finna pengar till barnens skolavgifter. Här är staten totalt korrumperad och allt är till salu. Här ramlar hus ner för sluttningarna för att de pengar som avsatts till förstärkningsarbeten istället har investerats i ett hotell eller en affärsbyggnad. Om inte av finans- eller näringsministern så av någon underhuggare.
I "nattvärlden" gäller Kongos traditionella lagar och hierarkier. Vem behöver flygplan eller bilar, när den som "har förmågan" kan förflytta sig vart han eller hon vill. Vem behöver jordisk rikedom när det räcker att offra en höna, eller en familjemedlem för att nå resultat och framgång också i dagvärlden. I nattvärlden tillhör man Kongo, här gäller andliga lagar. Här är man respekterad. Här kan en medveten 8-åring skaffa sig positioner som häxa, eller en 14-årig gatupojke ses som en vis man. Det finns de som LEVER i nattvärlden och som, i brist på mat och familjegemenskap sover sig igenom sin tid i dagvärlden. I nattvärlden finns andra sociala grupperingar och där är det traditionell vishet samt häxeri och magi som reglerar alla problem. Svårigheter i dagvärlden löses ofta i nattvärlden.
Intressant är att västerlänningar ofta kallar fenomenen i den kongolesiska parallellvärlden för vidskepelse. Man kan undra vad vi skall kalla livet i Cyberspace?
I vintras hörde jag två radiopratare i P4 Halland diskutera 2010-talet. Den stora frågan var vad som skulle vara karakteristiskt för 2010-talet. En av dem uttryckte sin förhoppning att 2010-talet skulle vara årtiondet då gemenskaper blev äkta och synliga. Med den ensamhet som finns i vårt samhälle behövs synliga mötesplatser. Ställen där folk kan knyta nya bekantskaper, skapa nya sociala nätverk. synas och VARA.
Den kristna gemenskapen kan erbjuda sådana mötesplatser. Det är dags att byta ut nattvärldens FaceBook mot dagvärldens FaceSpace. Kanske kan kyrkorna erbjuda icketvingande lösa sociala mötesplatser dit man kan gå för att se folk, träffa vänner, etablera kontakter, presentera folk för varandra. Ofta kanske vi tror oss redan vara, eller kunna erbjuda, den sortens gemenskap. Samtidigt konstaterar vi att de "trösklar" som vi så länge talat om fortfarande finns. Folk kommer inte till kyrkan av sig själva. Så nu gäller det att agera som i FaceBook: Presentera folk för varandra, föreslå vänner. Inbjuda till grupper av folk med gemensamma intressen.
Låt oss skapa FaceSpace för möten i "dagvärlden".
Det finns en likhet mellan Cyberspace och "Parallellvärlden" i den kongolesiska, för att inte säga centralafrikanska, folktron. För några år sedan, då folk i Västvärlden som allra mest spelade Second Life, hörde man talas om personer som levde sitt vanliga liv enbart för att överleva fysiskt. Sitt "Riktiga" liv levde de i Second Life. Där kunde man vara kung eller drottning över ett eget rike, chef över ett företag eller "vän" med tusental. Man kan gifta sig i Second Life och bjuda 1000 personer på bröllop medan man in Real Life kanske inte har någon enda vän.
I Kongos (och då talar jag om folkgruppen) värld är det skillnad på "dagvärld" och "nattvärld". Dagvärlden är den vi lever i medan solen är uppe. Här är folk arbetslösa, försöker finna pengar till barnens skolavgifter. Här är staten totalt korrumperad och allt är till salu. Här ramlar hus ner för sluttningarna för att de pengar som avsatts till förstärkningsarbeten istället har investerats i ett hotell eller en affärsbyggnad. Om inte av finans- eller näringsministern så av någon underhuggare.
I "nattvärlden" gäller Kongos traditionella lagar och hierarkier. Vem behöver flygplan eller bilar, när den som "har förmågan" kan förflytta sig vart han eller hon vill. Vem behöver jordisk rikedom när det räcker att offra en höna, eller en familjemedlem för att nå resultat och framgång också i dagvärlden. I nattvärlden tillhör man Kongo, här gäller andliga lagar. Här är man respekterad. Här kan en medveten 8-åring skaffa sig positioner som häxa, eller en 14-årig gatupojke ses som en vis man. Det finns de som LEVER i nattvärlden och som, i brist på mat och familjegemenskap sover sig igenom sin tid i dagvärlden. I nattvärlden finns andra sociala grupperingar och där är det traditionell vishet samt häxeri och magi som reglerar alla problem. Svårigheter i dagvärlden löses ofta i nattvärlden.
Intressant är att västerlänningar ofta kallar fenomenen i den kongolesiska parallellvärlden för vidskepelse. Man kan undra vad vi skall kalla livet i Cyberspace?
I vintras hörde jag två radiopratare i P4 Halland diskutera 2010-talet. Den stora frågan var vad som skulle vara karakteristiskt för 2010-talet. En av dem uttryckte sin förhoppning att 2010-talet skulle vara årtiondet då gemenskaper blev äkta och synliga. Med den ensamhet som finns i vårt samhälle behövs synliga mötesplatser. Ställen där folk kan knyta nya bekantskaper, skapa nya sociala nätverk. synas och VARA.
Den kristna gemenskapen kan erbjuda sådana mötesplatser. Det är dags att byta ut nattvärldens FaceBook mot dagvärldens FaceSpace. Kanske kan kyrkorna erbjuda icketvingande lösa sociala mötesplatser dit man kan gå för att se folk, träffa vänner, etablera kontakter, presentera folk för varandra. Ofta kanske vi tror oss redan vara, eller kunna erbjuda, den sortens gemenskap. Samtidigt konstaterar vi att de "trösklar" som vi så länge talat om fortfarande finns. Folk kommer inte till kyrkan av sig själva. Så nu gäller det att agera som i FaceBook: Presentera folk för varandra, föreslå vänner. Inbjuda till grupper av folk med gemensamma intressen.
Låt oss skapa FaceSpace för möten i "dagvärlden".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
